Från Wikisource, det fria biblioteket.
1.
Pris vare dig, o Jesus huld,
För nådens dyra ord,
Mer värdt än silfver och än guld
Och allt på denna jord!
2.
Ja, hvad är ädelstenens glans
Och äkta perlan sjelf,
Mot ordets sköna löftskrans,
Mot lifvets klara elf?
3.
Det ger den döde lif på nytt,
Gör glad den nyss gick böjd;
Hur mycken nöd det re'n förbytt
I outsäglig fröjd!
4.
Ty nog och öfvernog det har
För hela verldens törst,
Hvarhelst den gör sig uppenbar,
Der den ock är som störst.
5.
O, kunde jag då, Herre kär!
Af hjertat tacka dig
För detta dyra ord, som är
Ett ljus på all min stig.
6.
O, gif det vingar, sänd det ut
Kring hela jordens rund!
Förena folken så till slut
Uti ditt fridsförbund!
7.
Att snart från söder och från nord
En evig lofsångs ton
Till himlaskarans fröjd blir spord
Inför din äras tron.
