Rättelser till notisen om "Konunga Styrelsen"
De här funna bladen af det i 200 år omtwistade werket Om Konunga Styrelse och Höfdinga hafwa ytterligare gifwit anledning till en twist, som hotar att bli långwarig, hufwudsakligen derföre att k. bibliothekarien Klemming skyndat att trycka fragmentet och i företalet till detsamma lemnat några felaktiga uppgifter, dem referenten i Aftonbladet upprepar med tillägg af nya mißtag. Det kan derföre wara tid på att dessa rättas, innan de winna ytterligare insteg. Rätta sakförhållandet är följande:
Då jag i December 1866 och Januari 1867, ibland senatsarkivets i sednare tid tillkomna pergamentsomslag på räkenskaper, sökte efter någon fortsättning till de „Wadstena klosterreglor," dem d:r Grönblad i lifstiden funnit bland de 1812 hitkomna omslagen, hittade jag wäl icke hwad jag sökte, men i deß ställe till min stora förwåning och glädje 2 blad af „Konunga Styrelsen", dem jag från räkenskapen löstog och sedermera afskref. Någon närmare granskning och bestämmande" (såsom d:r Klemming säger) behöfdes icke, ty redan wid första ögonkastet igenkände och bestämde jag bladen såsom tillhörande Konunga Styrelsen. En tid derefter erinrade sig d:r Bomansson att han förut wid räkenskapernas ordnande warseblifwit samma permar, men, upptagen af andra göromål, glömt att löstaga och undersöka dem. Upptäckare-äran kan jag således icke med något fog afstå åt någan annan, huru liknöjd jag än är om dylikt. Icke heller har, mig weterligen, någon annan här gjort anspråk på densamma; det är blott i Stockholm man äflas med att fördela upptäckten på twenne personer, ehuru d:r Klemming wåren 1867 stod i korrespondens med mig om saken. Undantag derifrån gör dock bibliothekarien Rydqwist, som i ett mycket artigt bref af d. 10 April 1867 lyckönskade mig till upptäckten.
Att bladen redan 1812 skulle hafwa kommit till Finland är likaledes en oriktig uppgift. Förteckningen öfwer denna sändning har jag sett, der finnes ifrågawarande räkenskap icke upptagen. Också är det absolut omöjligt att en så noggrann forskare som d:r Grönblad, hwilken löstog permarne, förtecknade och lät inbinda räkenskaperna af 1812 års sändning, samt dermed sysselsatte sig ett helt decennium, skulle hafwa qwarlemnat just denna enda handling owidrörd. Sant är att besagda handling icke heller är upptagen i förteckningen öfwer remissen från Oktober 1864; men denna är i allmänhet mycket knapphändig och ofullständig. Säkert är emellertid att jag fann besagda permar ibland till senatsarkivet sednare ankomna räkenskaper.
I frågan om „Konunga Styrelsens" författare framkastar d:r Klemming en gißning, som ingalunda håller streck. Den mycket lärda och synnerligen ordrika parafrasen öfwer, eller kommentarien till Moseböckerna — som d:r Klemming anser wara författad af Birgittas bigtfar, kaniken Matthias — kan omöjligen hafwa samma författare som den ordkarga „Konunga Styrelsen". Den förra är tydligen författad af en clericus, den sednare tydligen af en laicus. Till ungefär samma tidpunkt höra dock båda, omkring 1350, således ungefär wid digerdödens hemska tid. Då trakasserades konung Magnus Erikson mycket af aristokraterna (bland hwilka Sparre war en), fick sig en medregent o. s. w. Carl Ulfson (Sparre), hwilken jag förmodat wara författaren, war då ingalunda något barn, utan Swea rikets råd, och deltog werksamt i den tidens konunga-makeri. Tills widare åtminstone har således min gißning mera sannolikhet för sig än d:r Klemmings.