Regeringsform 1772

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Regeringsform 1772



Regeringsformens paragrafer: §1 §2 §3 §4 §5 §6 §7 §8 §9 §10 §11 §12 §13 §14 §15 §16 §17 §18 §19 §20 §21 §22 §23 §24 §25 §26 §27 §28 §29 §30 §31 §32 §33 §34 §35 §36 §37 §38 §39 §40 §41 §42 §43 §44 §45 §46 §47 §48 §49 §50 §51 §52 §53 §54 §55 §56 §57

Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers faststälte
Regerings-Form,

Dat. Stockholm then 21 Augusti 1772.

Wi Gustaf med Guds Nåde, Sveriges, Göthes och Vendes Konung etc. etc. etc. Arfvinge til Norrige, Hertig til Schleswig Hollstein etc. etc. Göre vetterligit, at som Wi, ifrån början af Wår Regering, oafbrutit velat använda Wår Konungsliga Magt och Myndigbet til Rikets upprättelse, styrka och vältrefnad, samt till Wåre trogne Undersåtares förkofring, säkerhet och sällhet; Och Wi, til vinnande theraf, i Nåder funnit Fäderneslandets nuvarande tilstånd fordra, thet en, til före nämde högstnyttige ändamål lämpad, förbättring af Grundlagarna varit oumgängelig, samt therföre, efter nogaste öfvervägande och pröfning, författat en Form för Rikets styrelse och Regering, hvilken Riksens nu församlade Ständer enhälligt antagit och besvurit; Altså vele Wi i Nåder thenna således af Riksens Ständer samtyckte Regerings-Form härmed gilla, bekräfta och bestyrka på sätt och vis, som then i sielfna bokstafven ord ifrån ord härefter följer:

Wi Efterskrefne Sveriges Rikes Råd och Ständer, Grefvar, Friherrar, Biskopar, Ridderskap och Adel, Clerkeri, Krigs-Befäl, Borgerskap och Menige Allmoge, som nu här församlade äro, för Oss och Wåre hemmavarande Med-Bröder, Göre vetterligit, at som Wi igenom en olyckelig erfarenhet funnit, at, under namn af then ädla Friheten, åtskilliga Wåre Medborgare upphäfvit sig til Herravälde, hvilket blifvit så mycket olideligare, som thet uppkommit under Sielfsvåld, har sig befäst igenom egennytta och hårdheten, har änteligen blifvit understöds af främmande magt och välde, til hela, Samhällets olycka, hvilket hade störtat Oss i then största osäkerhet igenom Lagens vrångvisa uttydning, och änteligen till slut kunnat ådraga Riket, (alles Wårt kära Fädernesland) the bistra öden, som förra tiders Historier och Wåre Grannars efterdömen Oss visa, om ej nitiske Medborgares mandom och kärlek för Fosterlandet, understödde af Then Stormägtigste Furstes och Herres Gustaf then Tredjes, Sveriges, Göthes och Wendes Konungs, Alles Wår Allernådigste Konungs och Herres nit och bemödande, Oss therifrån ryckt och fräls at hade; Så hafve Wi varit betänkte uppå, at så befästa Wår Frihet, at then ej kunde kränkt blifva af en tiltagsen och för Riket ej rättsinnad Regent, eller ock af äregirige, egennyttige och förrädiska Med-Borgare, samt hätskefulle och högmodige Fiender, så at thet urgamla Svea och Götha Rike måtte städse blifva ett fritt, sjelfständigt Konunga-Rike; Förthenskull hafve Wi beviljat och stadfäst, som Wi härmed förklare och stadfäste thenna Regements-Form, at vara en oryggelig och helig Grundlag, hvilken Wi för Oss och Wåre efterkommande, så födde som ofödde, utfäste Oss efterlefva, thess bokstafveliga innehåll följa, samt för Wår och Rikets Fiende anse then eller them, som Oss vilja leda, at therifrån afvika: aldeles som han ord ifrån ord härefter lyder:


§ 1.[redigera]

Enighet i Religionen och then rätta Gudstiensten är then kraftigaste grundvalen til et lofligit, samdrägtigt och varaktigt Regimente; så skall härefter, som tillförene, såväl Konunger, som alle Embetsmän och Undersåtare här i Riket, först och främst blifva vid Guds rena och klara Ord, såsom thet uti the Prophetiska och Apostoliska skrifter författadt, uti Christeliga Symbolis, Lutheri Catechismo, then oförändrade Augsburgiska Confession förklaradt, och i Upsala Concilio, samt förra Riksens Beslut och förklaringar theröfver stadgadt är, så at Kyrkones rätt bör styrkas, oskaddan allan Konungsligan rätt, Kronones och all Sveriges Allmoga.

§ 2.[redigera]

Konungen äger styra Rike sino, som Sveriges Lag säger, Han och ingen annan, Rätt och Sanning styrka, älska och gömma; men vrångvisa och orätt förbiuda, afskaffa och nedertrycka; Ingen förderfva til Lif och Ära, lem och vilfärd, utan han lagligen förvunnen och dömder är, och ingen afhända eller afhända låta något gods, löst eller fast, utan laga Dom och Ransakning, samt styra Riket efter Konunga-Balken, Lands-Lagen och thenna Regerings-Form.

§ 3.[redigera]

Med Successions-Ordningen til Riket blifver aldeles vid Arf-föreningen, såsom then år 1743 i Stockholm gjord och vidtagen blifvit, samt enligt med thet, som Westerås Arf-förening af 1544 och Norrköpings Beslut år 1604 stadga och förmå.

§ 4.[redigera]

Näst Konungens Höghet hafver af ålder varit och skal härefter blifva största vyrdning hos Riksens Råd, som Konungen allena Sig tager och väljer af inföddom Riddarom och Svännom, som Kongl. Maj:t och Riket med huldhet, trohet och manskap förbundna äro: Och emedan the ej till något vist tal sättas kunna; förty at man så många häldst ordnar, som Riksens tarf och heder kräfver; likväl skola the Ordinarie vara Sjutton, inneslutandes Riksens Höga Embeten och General-Gouverneuren af Pomern. Thessas samt- och isynnerhet åhuga skal vara, at råda Kongl. Maj:t i Rikets angelägna värf och ärender, tå the af Kongl. Maj:t therom rådfrågas, styrka til all Riksens Rätt; råda Honom thet Honom och Riket gagneligast är, efter theras bästa förstånd; styrka Ständerne och Allmoge til trohet och villighet; altid låta sig vårda om Konungens och Riksens Rätt, Höghet, Sjelfständighet, Gagn och Välstånd: Och således, som 1602 års Riksdags-Beslut talar, råda, som theras Embete kräfver, men ej regera. För öfrigit äro Riksens Råd Konungen allena förbundna, och endast Honom ansvarige för theras råd; dock kan ej Konungen them någon olycklig utgång, som emot theras votering, förmodan, tanka, och på skäl grundade mening hända kan, förebrå eller them tilräkna, särdeles om verkställigheten af goda rådslag icke ernår sit påsyftade ändamål, igenom thess vållande, som thet ålegat och varit anbefaldt, att utföra och förrätta.

§ 5.[redigera]

Konungen äger styra och råda, frälsa och beskydda Borgom och Landom och allom Sin och Kronones Rätt, som Lag och thenna Regerings-Form säger.

§ 6.[redigera]

Emedan Afhandlingar om Fred, Stillestånd eller Förbund, vare sig offensive eller deffensive, sällan tåla thet ringaste drögsmål, samt nödvändigt begära then största tystlåtenhet; förthenskul öfverlägger Kongl. Maj:t med Riksens Råd i sådana vigtiga mål, och, sedan Han theras mening öfvervägt och inhemtat, tager the mått och utvägar, hvilka Han Sjelf för Riket finner bäst och nyttigast vara; dock skulle i sådana vigtiga mål Riksens Råd enhälligt öfverensstemma i en mening, som stridde emot then Kongl. Maj:t äger, tå låter Kongl. Maj:t förblifva vid Riksens Råds tanka; men skulle meningarna vara åtskilde, tå pröfvar Kongl. Maj:t och antager then mening, som Han Sjelf bäst och nyttigast finner.

§ 7.[redigera]

Tå Konung Fremling är, rese ej ur Rike Sino, utan Riksens Ständers vetskap och samtycke; men är han Svensk och infödd, meddele tå allenast sin föresats til Riksens Råd, och inhemte på sätt, som föreskrifvit står och then 6 §. förmår, theras råd och tankar.

§ 8.[redigera]

Och på thet alla hos Kongl. Maj:t förefallande mångahanda Riksens Ärender och Förrättningar med så mycket större drift och, ordning måge afgöras; så komma sysslorna Riksens Råd emellan at fördelas på sätt, som thet Kongl. Maj:t nyttigast och lämpeligast synes; emedan Kongl. Maj:t allena, som Hufvud för hela Riket, är ansvarig Gud och Fosterlandet för thes styrsel; och i alla thesse mål, sedan Kongl. Maj:t hört the af Herrar Riksens Råds tankar, som om sådana ärender kunnoge äro, och Kongl. Maj:t thertil kallar, så äger Kongl. Maj:t votum decisivum; dock skola härifrån undantagas alla Justitiæ-ärender, hvilka af Hof-Rätterne, Krigs-Rätterne och alla Domstolar i Riket afgöras, och sedan under Justitiæ-Revisions slutelige afdömmande höra, hvilken altid skal bestå af Sju Riksens Råd, som uti Domare-Ämbeten brukade varit och äro kände för rättvise och Lagfarne Män, samt hvarest Kongl. Maj:t Sjelf, nu som förr, är närvarande: ägandes ther endast tvänne Röster, samt, tå meningarne äro lika, votum decisivum.

§ 9.[redigera]

Kongl. Maj:t allena tilkommer at göra Nåd, återgifva Ära, Lif och Gods i alla brott, som ej uppenbarligen strida emot Guds klara ord.

§ 10.[redigera]

Alla högre Tienster, ifrån Öfverste-Lieutenant til och med Fältmarskalk, bägge inclusive, och alla thessas vederlikar, både i andeliga och verldsliga Ståndet, utdelas af Kongl. Maj:t uti sittande Råd på följande sätt: at enär någon öpning sig tildrager, tå böra Riksens Råd göra sig underrättade om alla the personers skickelighet och förtienster, som sådane angelägna Embeten söka, och hvilke kunna komma i consideration, och sådant Kongl. Maj:t föredraga, samt sedan Hans Maj:t giort Thess Nådiga utnämdande uti Rådet, hvilken hos Hans Kongl. Maj:t kommit i Nådig åtanka, at befordras til samma Beställning, tå göra Riksens Råd thervid theras nödiga påminnelser inför Protocollet, och skrida icke til någon vidare votering. Til alla öfriga Tienster föreslås Kongl. Maj:t af Collegierne och andre vederbörande tre the förståndigaste, värdigaste och til then lediga beställningen tienligaste Personer, som finnas at tilgå; hvarvid en eller annan meriterad Man utom Collegium kan ihugkommas, samt tillika anmälas alla the til thenna syssla sökande competente personer. Vid Regementerne förhålles med föreslående til lediga Beställningar efter Konung Carl then XII:tes utgifna Förordning af then 6 November 1716. Skulle vid föreslående någon befinnas vara för när skedt, eller utan skäl förbigången, tå komma vederbörande, at therföre ställas i ansvar. Utaf the Sökande utväljer Kongl. Maj:t then, som han thertil skickeligast finner. Men alla the lägre tienster, hvilka Collegierne, Consistorier, Öfverstar vid Regementerne samt andre Stater, före år 1680 varit vane at förgifva, blifva nu och hädanefter til theras enskilte utdelande. Ej måge främmande Utländske Män, vare sig Furstar, Prinsar eller andre personer, hädanefter brukas eller sättas til någre Riksens Beställningar, hvarken uti Civil- eller Militair-Ståndet, Kongl. Maj:ts Hof undantaget, om icke the kunna genom lysande och stora egenskaper göra Riket en stor heder och märkeligt gagn. Til alla thessa tienster skal endast skickelighet och erfarenhet föra, utan afseende på gunst eller födsel, tå the ej med skickelighet förknippade finnas. Med Ärke-Biskops, Biskopernes och Superintendenternes Val skal sig förhålla efter förra vanligheten, tå Kongl. Maj:t allena utnämner en af the trenne, hvilke af vederbörande Honom blifvit föreslane: Med Kyrkoherdarnes tilsättande skal förhållas aldeles som 1720 års Regerings-Form stadgar och förmår, samt the Författningar, som sedermera therom stadfästade äro.

§ 11.[redigera]

Kongl. Maj:t äger allena uphöja til Adeligt Stånd och värde the, som igenom trohet, dygd, tapperhet, studier och erfarenhet sig af Kongl. Maj:t och Riket välförtiente giort; men som uti Sverige är stor myckenhet af Adel; så lärer Kongl. Maj:t vara så nådig och inskränka thetta antal till Ethundrade femtio, hvilka, 150 nya Ätter Ridderskapet och Adelen ej kunna vägra introduction. Likaledes kan ej Ridderskapet och Adelen vägra introduction för the Riddersmän, hvilka Kongl. Maj:t med Grefligt och Friherrligt Stånd benåda vill, och sig thertil giort välförtiente genom store och besynnnerliga förtienster.

§ 12.[redigera]

Alla ärender, som ej äro här ofvanföre undantagne, låter Kongl. Maj:t Sig i Cabinettet föredraga, eller ock på en af Divisionerne af Råd-Kammaren, om thet Kongl. Maj:t lämpeligare synes, eller ock Kongl. Maj:t ville theröfver inhemta flere Riksens Råds tankar; men tå bör thet likväl anses, som hade thet varit föredragit i Cabinettet.

§ 13.[redigera]

Såsom Riket är vidt, ärenderne månge och vigtigare, än at Konungen förmår them ensam utreda; ty tarfvar Han Embetsmän och Höfdingar, som Honom bistå.

§ 14.[redigera]

Til sysslornas idkesamma skötsel, förrättning och drifvande äro vissa Collegier förordnade, hvilke, som armarne vid kroppen, sträcka sig til alt thet, som i Riket göras och uträttas bör. The äga rätt och magt, hvar och en uti sin beställning, på Konungens och sit dragande kall och Embetes vägnar, at biuda och befalla sine underhafvande, at påminna them, som under theras försorg och lydno äro, om theras plikts fullgörande, fordra af them besked för theras förrättningar, och gifva Kongl. Maj:t så therom, som angående sine egne sysslor, all nödig och åstundad underrättelse.

§ 15.[redigera]

Uti Hofrätten, som är Konungens Högsta Nämd, är en Président, som igenom lärdom och lagfarenhet giort sig til Domare-Embetet skickelig, och hafver til Bisittare en Vice-Président och the vanlige Hofrätts-Råd och Assessorer. Thesse höge Domstolar äga hvar å sin ort hafva upsigt och vård, at Lag och rätt försvarligen och väl skipas, efter Sveriges beskrefne Lag, Stadgar och Förordingar, hvilka, utan vrängande, efter rätta ordaförståndet måste i akttagas, samt vid dömandet följas; At således Hofrätterne utan förmån, egennytta och andra afsigter, göra hvar och en rätt, som inför Gud och Kongl. Maj:t the kunna försvara, på thet icke orättfärdighet måtte förderfva Land och Rike. Ej må någon Ridders- och Adelsman uti sådana tilmälen, hvilke angå thess lif och ära, dömas vid annan Domstol, än vid Hofrätterne, aldeles som Privilegierne och Rättegångs-Processen af år 1615 sådant förordnar, stadgar och biuder; dock så at ransaknidgen sker in loco, och inga andra Criminel-saker, än the som lif och ära angå, therunder måga dragas. Hofrätterne tilkommer ock, at hafva noga inseende öfver Under-Domarne på Landet och i Städerna, som ock Executorer: Och när af oförstånd, slummeraktighet, eller penninge-girughet, något af them föröfvas, sådant efter hvart måls särskilts beskaffenhet genast ställa under tiltal, dom och straff; men om någon beträdes hafva upsåteligen af hat, illvilja, eller begärelse til mutor, vrängt rätten, och således sargat sit samvete, och skadat sin nästa til lif, ära och välfärd, en sådan bör ej med böter eller afsättning, utan med förlust af lif och ära, som saken är til, umgälla sin ondska och vanart, aldeles efter Sveriges Lag. Så böra ock ej sådana förbrytelser nedtystas, och genom medhåll, flat eller otidig barmhertighet, skonas, på thet icke i så granlaga mål, andre måtte föranlåtas til rättvisans sielfsvåldiga missbruk, när the se, at på fel, förseelser och arghet ej följer en skälig näpst ocb välförtient straff. Theremot böra the, som af illvilja, obetänksamhet och hämd, med smädefulla, ärerörige eller ock anstötelige ord och skrifter angripa Domare och Executorer vid theras Embetens förrättande, utan at gitta fulltyga hvad the beskyllt och förebragt, med hårda straff, efter hvart måls beskaffenhet, straxt straffas, på thet at kitslige, arge och vanartiga menniskor sig theraf sky och varnagel taga måtte: skolandes ingen, eho han vara må, länge hållas uti arrest, utan at ställas under ransakning och dom. Och på thet nöd och trångmål hos Domaren icke måtte gifva anledning til skadelig efterfölgd, och blifva et sken och förevändning till Embetets missbruk; så böra the af Allmogen til sine Domares lön och underhåll beviljade Lagmans- och Häradshöfdinge samt Tingsgästnings-penningar, aldeles efter Högst-Salig Konung Gustaf Adolphs Försäkring af år 1611, hållas oförryckta til sit rätta ändamål och vederbörande Domares aflöning efter Stat. Konungens ombudsmän och Fiscaler skola ej förrätta sine embeten med förolämpande och egennytta: Och när thet befinnes, tå stånde the therföre til Laga ansvar; hvaröfver Justitiæ-Cantzleren bör hafva et vaksamt öga, hvilken ock åligger at hafva inseende, huru Lag och Förordningar efterlefvas, och therom til Kongl. Maj:t göra berättelse. Thesse Hofrätter skola hädanefter, som hittils, trenne vara: then förste i Stockholm, under hvilken lyder hela Svea Rike, thet så egenteligen i gamle Lagen kalladt; then andre är altid uti Jönköping, och under thenna hörer hela Götha Rike; samt then tredie, som i Åbo har sit säte, hvarunder Stor-Furstendömet Finland hörer.

§ 16.[redigera]

Alla Commissioner, Deputationer med Domsrätt, eller extraordinarie Domstolar, vare sig tilsatte af Konung eller Ständer, äro hädanefter afskaffade, såsom befordringsmedel til envälde och Tyranni; utan hvar och en Svensk man niute then rätt, at blifva dömder af then Domstol, under hvilken han enligt Sveriges Lag hörer: Men skulle thet så hända, at någon af så hög börd, eller ock Riksens Råd, eller ock et helt Collegium, sig så försåg, at thet Konungen, Riket eller Kronones Majestät anginge, och the brottsliga hvarken af Hofrätten eller Rådet dömas kunde, tå skal en Rikets Rätt sättas, hvarest Kongl. Maj:t Sjelf är, eller i Hans ställe Kron-Prinsen presiderar, eller then förste af Arf-Furstarne, eller ock then äldste af Riksens Råd, och hafve til bisittare samtelige Riksens Råd, Fältmarskalken, alla Présidenterne af Rikets och Kongl. Collegierne, fyra äldste Hofrätts-Råder, af alla tre Rikets Hofrätter, en General, tvänne äldste General-Lieutenanter, tvänne äldste General-Majorer, then äldste Amiralen, the tvänne äldste Vice-Amiraler, samt the tvänne äldste Contre-Amiraler, Hof-Cantzleren, och the trenne Stats-Secreterare; Justitiæ-Cantzleren är altid Actor, och then äldste Revisions- Sekreteraren förer protocollet. Thenne Domstol äger, sedan ransakningen gjord är, at afkunna domen för öpna dörar, och äger ingen sedan then at ändra och ännu mindre at then skärpa; Kongl. Maj:t obetagit att göra Nåd.

§ 17.[redigera]

Efter Hofrätterne följer Krigs-Collegium, hvaruti blifver nu, som tilförene, en Président och General-Fälttygmästaren, General-Qvartermästaren och the vanlige Krigs-Råderne, hvilke i Räkenskaperna måste vara vane, samt hälst tagas af them, som i Krigsväsendet kunnoge äro. Thetta Collegium hafver upsigt och vård om Riksens Krigsmagt til Lands, Artillerie, som brukas i Fält och Fästningar, samt Fortifications-Staten, om Stycken, Factorier, Vapn och Värjor, Ammunition, och hvad thertil hörer, Fästningarnas tillstånd, särdeles vid gränsen, Skansar och byggningar til Kriget, om utskrifningar, värfningar och munstringar, med mera, i anledning af the Instructioner, Förordningar samt Kongl. Bref, som redan eller hädanefter författade blifva.

§ 18.[redigera]

Hela Riksens Krigsmagt til lands och siöss med thess högsta Öfver- och Under-Befäl måste aflägga Tro- och Huldhets-Ed Kongl. Maj:t, Riket och Ständerne, efter thet upsatte Formulairet. Krigsmagten til häst och fot, så väl som Båtsmanshållet, förblifver vid sin Indelning och the med Allmogen samt Städerne uprättade Contracter, hvilka böra noga efterlefvas och i akttagas, intil thess Kongl. Maj:t och Ständerne nödigt finna någon ändring therutinnan samfäldt at göra.

§ 19.[redigera]

Ej må, utan Kongl. Maj:ts Egen Nådiga Befallning, en Öfverste, eller annan af Krigs-Befälet, upbåda något hemförlofvadt Manskap til upbrott och tåg, utom vanlige Regements och andre Möten, så framt icke sådant sker vid oförmodade infall af Riksens Fiende, tå thet Kongl. Maj:t genast bör berättas: Kongl. Maj:t allena tillhörande Öfver-Befälet af hela Thess Krigsmagt både till lands och siöss, som thet altid varit brukeligit uti the fordna och för Riket mäst lysande och lycklige tider.

§ 20.[redigera]

Thet tredie Riksens Collegium är Amiralitetet, hvaruti är en Président, hafvandes till Bisittare alla tilstädes varande Amiraler och Flaggmän; men, för thesse ärenders bättre skötande, bör vid Rådslagen hos Kongl. Maj:t åtminstone vara en Riksens Råd, then ther til siöss hafver tient och uti Siöväsendet ärfaren är. Thetta Collegium hafver upsigt, försorg och omvårdnad om Riksens Siömagt, samt alt hvad thertill hörer, så väl öfver Skeppens byggning, utredning och bestyckning, som proviants anskaffande, Båtsmäns upbådningar, Dykeri och Pillotterie, samt all annan therunder hörande Beställning och angelägenhet, alt efter the Instructioner, Kongl. Bref och Förordningar, som redan författade äro, eller hädanefter försattas skola.

§ 21.[redigera]

Thet Fierde Riksens Collegium är Riksens Cantzlie, hvaruti en af Riksens Råd altid Présiderar, och har til Bisittare en eller flere Riksens Råd, en Hof-Cantzler, Stats-Secreterare och the vanlige Cantzlie-Råder. Uti thetta Collegio författas och upsättas alla Stadgar, Ordningar och Recesser, som angå Riket i gemen, eller ock enskilte Städers och Personers Privilegier; i synnerhet Fullmagter, Skrifvelser, Bud och Befallningar; Hit höra ock alla Riksdags- och Sammankomsters Handlingar, Förbund med främmande Magter samt Freds-Fördrag med Fiender, Sändebuds behöriga affärdande, alla Rådslag, som Konungen Ordinarie med Riksens Råd anställer, eller the med någre af them och the theröfver hållne Protocoller, samt thet, hvilket under Kongl. Maj:ts Hand och Namn utfärdas. Thetta Collegium äger jemväl hafva all nödig försorg och omvårdnad om Påstväsendet uti hela Riket och thess underliggande Provincier, så at thet, under then thertil förorenade Öfver-Directeurens inseende behörigen förvaltas. Stats-Sekreterare hafva thervid noga at i akttaga och tilse, at Expeditionerne efter Kongl. Maj:ts Decision samt enligit Protocollerne skyndsamt, riktigt och i god ordning fullbordas och utfärdas, utan eftersättande af thet ringaste för hvad afsigt thet vara må. Skulle någon vara så dierf, at utfärda någon Expedition, hvilken med Kongl. Maj:ts Decision stridande vore, och thermed söka at Surprenera Kongl. Maj:t (hvilket genom Expeditionernes myckenhet lätteligen ske kan) then skal efter ransakning och Laga Dom utur thess tienst sättas, och efter brottet behörigen afstraffas. Och bör therföre ej någon befallning hädanefter, som hittils, lydas och efterkommas, som ej är med behörig contrasignation försedd: Krigsärender undantagandes. Thetta Collegium hafver för öfrigit at rätta sig efter Cantzlie-Ordningen och the Instructioner, Bref och Kongl. Förordningar, som the redan undfått eller hädanefter kunna undfå.

§ 22.[redigera]

Kongl. Maj:t utnämner i sittande Råd, dock utan omröstning, Présidenten i Cantzliet, Cantzlie-Råden, som äro Riksens Råd, Hof-Cantzleren, Justitiæ-Cantzleren, Stats-Secreterarne, Cantzlie-Råden samt Expeditions-Secreterarne, och tager them, hvilka Hans förtroende fallit uppå. Likaledes förhålles med Kongl. Maj:ts Ministrer til främmande Hof.

§ 23.[redigera]

Thet Femte Riksens Collegium är Kammar-Collegium, som hafver en Président, och the vanlige Kammar-Råden. Ther böra alle the, som med Konungens och Kronones upbörder och utgifter hafva at beställa, anamma befallning och göra besked, alt enligit the Instruktioner, Kongl. Bref och Befallningar, som redan utfärdade äro, eller hädanefter utfärdas. Thetta Collegii omvårdnad, försorg och åhuga är, at räntorne rätteligen och i tid inkräfjas och förmeras, Landet väl brukas, skötes och förkofras genom rätt hushållning och förbättring, så ock at icke Regalia Fisci försnillas, försummas och förloras, utan Riksens medel på alt sätt bättras, beqvämas til utgifterna, hållas til råda, skaffas i tid, och Crediten ej förloras, at Kongl. Maj:t i nödfall kan inom och utom Riket hafva understöd, bistånd och hielp at förvänta. Stora Siö-Tullen med thess upbörd och beräknande jemte Småtullarne och Accisen, höra jemväl under vederbörande Öfver-Directeurs skötsel och förvaltande, til Kammar-Collegii upsigt och omvårdnad, hvarest för vederbörande Tullnärer och Upbördsmän Fullmagter utfärdas, och för Kongl. Maj:t all tilbörlig erfordrad säkerhet sökes.

§ 24.[redigera]

Uti Stats-Contoiret blifver en Président och the vanlige Stats-Commissarier. Härunder hörer medlens disponerande och utdelande, hvarest ock alla, som hafva Kronones medel under händer, böra i rättan tid inkomma med sina Förslag, som theras Instructioner thet tydeligen biuda och befalla. Staten måste ock årligen och tidigt inrättas, och 1696 års Stat thervid til en rättelse och grund tagas, samt så lagas, at Betienterne af Kronones drätsel och inkomst sina löner åtniuta. Men bemälte Stat öfverskrides och förökes ej, med mindre Kongl. Maj:ts och Rikets oumgängeliga tienst och bästa sådant fordra. Uti Staten blifver icke allenast then vissa Summa handpenningar, som redan är til Kongl. Maj:ts enskilta behag och disposition lämnad, utan ock årligen en Summa anslagen til extra utgifter, hvilken anordnas efter Kongl. Maj:ts Befallning, underskrefven och behörigen contrasignerad, alt efter the Instructioner, Kongl. Bref och Förordningar, som redan utfärdade äro, eller hädanefter utfärdas.

§ 25.[redigera]

Kongl. Maj:t utnämner i sittande Råd, dock utan omröstning Président och Stats-Commissarierne af the Män, hvilke genom trohet och insigt uti thetta angelägna Verk gjordt sig af Kongl. Maj:ts förtroende vårdige.

§ 26.[redigera]

Bergs-Collegium hafver jemväl en Président och the vanlige Bergs-Råder och Assessorer, samtelige sådane, som igenom lärdom och erfarenhet både gjordt sig skickelige til Domare-Embetet, så ock all nödig och en grundelig kunskap sig förvärfvat uti alla the til Bergs-väsendet hörande stycken. Thetta Collegium hafver upsigt och försorg om Bergverkens uprätthållande, med hvad mera til theras skötsel, omvårdnad och förbättring hörer.

§ 27.[redigera]

Commerce-Collegium äger jemväl en Président och the vanlige Commerce-Råder, Assessorer och Commissarier, hvilke hafva en grundelig kunskap om handel och vandel. Thetta Collegium åligger, at hafva omsorg, huru handelen måtte styrkas, förkofras och förbättras, Manufacturerne uphielpas och Handtverks-husen väl inrättas, skötas och underhållas, samt Licent, Portorie, Tull-Ordning och Taxor handhafvas, med hvad mera, som Instructioner, Kongl. Bref och Förordningar them redan föreskriva eller hädanefter stadgadt blifver.

§ 28.[redigera]

Kammar-Revision behöfver ock en Président, hvilken med the vanlige bisittare drager försorg, at ej allenast the ther anhängige Rättegångs-ärender blifva med laga dom och, Resolutioner afhulpne, samt igenom Fiscalerne til fullbordan bragte, utan jemväl Kronones årliga räkenskaper utan drögsmål ifrån tiden the i Kongl. Kammar-Collegio inkomna, och Kammar-Revision therom underrättelse gifves, öfversedde, förklarade, utarbetade och sluteligen afgiorde: Alt efter the Instructioner, Kongl. Bref och Förordningar, som redan utfärdade äro, eller hädanefter utfärdas.

§ 29.[redigera]

Riks- eller Öfverste-Marskalken är en af Riksens Råd, som vårdar sig om Konungens Hof, Slott och Hus, förestår, ordnar och bestyr om Thess Taffel och Hof-Folk, med hvad thertil hörer.

§ 30.[redigera]

Kongl. Maj:ts Hof står under Thess enskilta disposition, Kongl. Maj:t allena kunnandes ändra, rätta och förbättra thet Han theri finner nödigt.

§ 31.[redigera]

Öfver-Ståthållaren i Stockholm, Capitaine-Lieutenanten, Lieutenanterne och Qvartermästaren af Drabanterne, Öfversten och Öfverste-Lieutenanten af Lif-Gardet, Öfversten af Lif-Regementet, Öfversten af Lif-Dragonerne, Översten och Öfverste-Lieutenanten af Artilleriet, General-Adjutanterne samt Commendanterne uti Gräns-Fästningarna äro förtroende tienster, hvilka Kongl. Maj:t til- och afsätter i sittande Råd, dock utan omröstande.

§ 32.[redigera]

Alla Collegier böra räcka hvarandra inbördes handen i alt thet, som til Konungens och Riksens gagn och goda länder, när så omtränger och begäres; men ej göra thet ena thet andra ingrep, hinder och förfång, utan sköta hvart och et sit Verk med tillbörlig drift, skyldigt bekymmer, flit, trohet och försigtighet. Så länge Présidenterne äro uti sine Collegier tilstädes, niuta the sin ordenteliga magt och myndighet; men komma the uti Konungens eller egna ärender at vara frånvarande; så behålla the väl theras Äre-titul, med theraf hängande heder och vilkor; men få ingalunda något förordna, biuda och befalla, som Présidents-Embetet angår, intil thess the åter komma tilstädes och inträda uti Embetes verkeliga bruk. Emedlertid förrättar then äldste Bisittaren, med lika rätt, kraft och verkan, the Beställningen vidhängande Syslor. Thesse Collegier äro pliktige, at göra Konungen besked för theras göromål, tå han thet af them åskar, och vara Honom allena ansvarige för Syslornes behöriga skötsel.

§ 33.[redigera]

Landt-Regeringen består af the vanlige Höfdingedömen, aldeles som the nu sig befinna; emedan hädanefter ingen General-Gouverneur inrikes kan vara, om ej uti besynnerliga omständigheter, och på en viss tid, ej eller något Lif-Gedinge, Land och Län förgiftas, och komma således at fördelas i then ordning, the nu och efter 1720 års Regerings-Form innehafva.

§ 34.[redigera]

Svea-Rikets Arf-Furste och Prinsarne af thet Svenska Blodet måge ej eller hafva något Lif-Geding eller General-Gouvernement; men åtnöja sig med thet underhåll i penningar, som them på Staten bestås, och böra ej understiga för Arf-Furstarne Ethundrade Tusende Daler Silfvermynt, ifrån then dag the myndige äro förklarade, som är vid 21 års ålder. Prinsarne af Svenska Blodet, som äro längre ifrån Kronan, skola åtniuta en Summa penningar årligen til theras underhåll, som är lämpelig och theras börd anständig. Dock kunna the med Hertigdömens och Furstendömens Titlar, som i urgammalt bruk varit, hedras, dock utan någon rättighet på the Provincier, hvilkas namn the bära, som altid under et Hufvud och Regent utan minskning och avsöndring sammanfogade böra blifva.

§ 35.[redigera]

Med Kron-Prinsens underhåll, hvilken altid är then Regerande Konungens äldste Son eller Soneson, i rätt nedstigande Linea, förhålles aldeles på sätt och vis, som Högst Salig Konung Adolph Friedrichs Sons, Vår nu Regerande Allernådigste Konungs, Konung Gustaf then Tredies underhåll blifvit stadgadt och brukt. Och inträde Han i Kongl. Maj:ts Råd-Kammare, tå Han fylt Aderton år.

§ 36.[redigera]

Ingen Prins af Svenska Blodet, vare sig Kron-Prins, Arf-Furste eller Furste, kan gifta sig utom Konungens vetskap och samtycke; Bryter Han theremot, vare tå efter Sveriges Lag ansedd, och barnen arflösa.

§ 37.[redigera]

Är Konungen sjuk eller rest på långväga resa, tå föres Regeringen af the Riksens Råd, som Konungen thertil utnämner: men skulle Kongl. Maj:t så hastigt sjukna, at Han ej kan om Rikets ärender stadga, tå blifva Expeditionerne underskrefne af the Fyra Äldsta Riksens Råd och Presidenten i Cantzliet, hvilke Fem samfält utöfva Konungens magt i alla the saker, som fordra skyndesam åtgärd; men ej kunna några tienster bortgifvas eller Förbund slutas, förr än Kongl. Maj:t så återstäld är til hälsan, at Han Sig med Regeringsärenderne Sjelf sysslosätta kan; och stånde the tå Kongl. Maj:t til ansvar för thet sätt the skött ärenderne. Men är Konungen död, och Arf- Fursten späd och Öfvermager, tå blifva Rikets värf på ovanstående sätt förvaltade, och tiensterna interimsvis bortgifna, om ej then sidste Konungen någon Testamentarisk Disposition giordt hafver, tå thet förblifver vid Konungens Testamente.

§ 38.[redigera]

Riksens Ständer böra ej undandraga sig at sammankomma, tå the af Kongl. Maj:t blifva kallade, på then ort och tid, som them antydes, at ther rådslå med Kongl. Maj:t om the ärender, för hvilka Kongl. Maj:t them sammankallar, och bör ingen, för hvad ordsak thet vara må, hafva magt, at kalla Riksens Ständer til allmän Riksdag, utan Kongl. Maj:t allena; undantagandes i Konungens omyndiga år, tå Thes Förmyndare utöfva thenna rättighet; Men skulle Thronen blifva ledig genom hela Konungahusets utgång på Svärds-sidan, (för hvilken olyckeliga händelse then Nådige Guden Oss förskona ville,) så äro Riksens Ständer skyldige, förutan någons Sammankallelse, then Trettionde dagen efter then siste Konungens död, sjelfmante uti Stockholm sig infinna, lika som Vår Förening af then 23 Junii 1743 förmäler, med utsättande af thet straff en sådan skall undergå, som vid thetta tilfälle med stämplingar och sammangaddningar torde biuda til något intrång uti Ständernas Fria val at göra. Vid then olyckeliga händelsen åligger Riddarhus Föreståndarne, Dom-Capitlet i Upsala och Magistraten i Stockholm sådant genast uti alla landsorten til vederbörandes efterrättelse at allmänt kungöra; och som Landshöfdingarne tå äro pliktige, hvar å sin ort, sådant dödsfall them, som i Länet bygga och bo, at berätta; så lära så många inom then föresatte tiden kunna inställa sig, at Riksens frihet af them förmår skyddas och försvaras, samt ett nytt Konungahus utväljas.

§ 39.[redigera]

Riksens Ständer skola med trogen ömhet lämna allan Konungsligan rätt, som Sveriges Lag beskriver, uti full magt och myndighet aldeles oförkränkt, och hvad på thet sättet then Konungsliga myndigheten tilhörer, med nit, försorg och omvårdnad handhafva, försvara och styrka, samt therföre ej något af thessa Fundamental-Lagar förbättra, ändra, tilöka eller förminska, utan Konungens samråd och samtycke, så at ingen olag skal gå öfver rätt Lag, eller undersåtares Frihet och Konungens rättigheter blifva vanskötta och undertryckta; utan hvar och en åtniute sina lagliga rättigheter och välfångne Privilegier. Blifvande alla andra ifrån år 1680 til närvarande tid såsom Grundlag ansedde Stadgar härmed afskaffade och förkastade.

§ 40.[redigera]

Ej må Konunger någon ny Lag utan Ständernes vetskap och samtycke göra, eller någon gammal afskaffa.

§ 41.[redigera]

Ej måge Riksens Ständer någon gammal Lag afskaffa eller ny Lag göra, utan Konungens Ja och samtycke.

§ 42.[redigera]

Tå ny Lag skal göras, blifver i akt tagit, som följer: Är thet Riksens Ständer, som then önskar, tå öfverlägge sin emellan, och tå the öfverenskomne äro, öfverlåmnas Projectet til Kongl. Maj:t igenom theras Fyra Talemän, at inhemta Konungens tanka. Kongl. Maj:t rådfrågar tå Riksens-Råd och inhemtar theras mening, samt sedan Han Sjelf öfvervägat them, och tagit sit beslut, kallar Riksens Ständer på Rikssalen, och meddelar them i kort tal Sitt Ja och samtycke, eller ock the ordsaker, för hvilka Han thertil ej samtycka kan. Skulle åter Kongl. Maj:t vilja proponera någon ny Lag, tå meddele Han först then med Riksens Råd, och sedan the til Protocollet sagt sina tankar, tå öfverlämnas thet altsammans Riksens Ständer, hvilke, sedan the öfverlagt och öfverenskommit sins emeflan, begära dag, at på Riks-Salen få afgifva til Kongl. Maj:t sitt samtycke: men skulle thet vara et afslag, tå aflämna the thet med the ordsaker, som the thertil haft, skrifteligen genom theras Fyra Talemän.

§ 43.[redigera]

Skulle thet så tildraga sig, at thet upkom någon ny Lag-fråga, som förra tiders exempel nogsamt visa, tå blifve then afgiord på samma sätt som 42 §. thet ofvanföre stadgar.

§ 44.[redigera]

Thet blifver väl Kronones egen sak och en tilhörig rättighet, at låta slå Mynt; dock förbehålla sig Riksens Ständer, när någon förhögning eller afslag til skrot och korn skulle ärnas och förehafvas, at sådan ändring ej utan theras vetskap och samtycke må ske.

§ 45.[redigera]

Kongl. Maj:t äger frida och frälsa Riket, särdeles mot utrikes och flenders magt; men må ej emot Lag, Konunga-Ed och Försäkran, pålägga undersåtarna någre krigshielper, nya gärder, utskrifningar och andre afgifter, utan Riksens Ständers vetskap, fria vilja och samtycke; dock undantagande then olyckeliga händelse, at Riket med Härsmagt angripit blefve: Tå äger Kongl. Maj:t rätt, at taga the mått och steg, som med Rikets säkerhet och undersåtarnes fromma öfverensstämmande äro; men så snart kriget uphör, böra Ständerne sammankomma och the nya gärder, som för kriget skull pålagde blifvit, genast uphöra.

§ 46.[redigera]

Riksens Ständers sammankomster vara ej längre, än högst tre månader: och på thet ej Landet med långa Riksdagar må besvärade varda, som hittils skedt, så kan Kongl. Majt vid then tiden Riksdagen afkunna, och them hvar til sin ort hemskicka: Och skulle i sådan händelse ingen ny bevillning vara faststäld, tå förblifve thet vid then gamla.

§ 47.[redigera]

Riksens Ständer äga magt, at utnämna them, som skola sitta i the Utskott, med hvilka Kongl. Maj:t vill överlägga om the ärender, som Honom synas hemliga hållas böra: Och äro the personer aldeles updragne alla the rättigheter, som Riksens Ständer sielfve innehafva; men i alla mål, som uppenbara kunna vara, blifva the Riksens Ständers Plena meddelte, och under theras rådplägningar hänskutna.

§ 48.[redigera]

Ej må Konunger Krig och Örlog göra utan Riksens Ständers Ja och samtycke.

§ 49.[redigera]

Inga andre Protocoll, än the som angå the ärender, hvilka Kongl. Maj:t med Riksens Ständer öfvervägat, måga them öfverlämnas eller af them äskas.

§ 50.[redigera]

Stats-Verkets tilstånd upvises åt Riksens Ständers Utskott, på thet at the måge inhemta, at penningarne blifvit brukade til Rikets gagn och bästa.

§ 51.[redigera]

Blifver någon Herredagsman oförskyldt under påstående Riksdagar, eller i fram- och återresan, med ord och gärningar antastad eller illa handterad, tå han tilkänna gifvit, at han i sådant ärende vore, så skal sådant med edsöres plikt at straffas.

§ 52.[redigera]

Kongl. Maj:t låter bibehålla samtelige Riksens Ständer vid theras välfångne gamle Privilegier, förmåner, rätt- och friheter: Skolandes inga nya Privilegier et Stånd angående, utan alla fyra Riksens Ständers vetenskap, gjorde påminnelse och samtycke, utgifvas och meddelas.

§ 53.[redigera]

Kongl. Maj:t allena drager Nådig försorg om the Tyska Provincier, at the måge styras enligt Tyska Rikets Lagar, theras välfångna Privilegier och Vestphaliske Fredens innehåll.

§ 54.[redigera]

Städerne i Riket förblifva vid theras välfångna Privilegier och rättigheter, som them af fordna Konungar gifne och förlänte blifvit; dock så, at the, efter tidernas omständigheter och thet allmännas nytta och gagn, lämpas.

§ 55.[redigera]

Riksens Ständers Banque förblifver hädanefter, som then hitintils varit, under theras egen garantie och vård; skolandes förvaltas efter the Reglementer och Stadgar, som redan giorde äro, eller ännu af Riksens Ständer göras kunna.

§ 56.[redigera]

Med Arméens Pensions-Cassa förblifver efter the Reglementer, som redan stadfästade blifvit, eller the, som Kongl. Maj:t med Thess trogna Krigs-Befäl och then värfvade Arméens Fullmägtige öfverenskommande varder.

§ 57.[redigera]

Tå något otydligt skulle finnas i thenna Lag, så må man tå sig rätta efter thess bokstafveliga innehåll, til thess Kongl. Maj:t och Riksens Ständer, på sätt som uti 39. 39. och 42. §.§. föreskrifves, kunna förenas.


Thetta alt hafve Vi här nu församlade Riksens Ständer funnit vara nödigt til Riksens ordentliga styrsel, Vår frihet och säkerhet för Oss, våra hemmavanande Med-Bröder och efterkommande, så födde som ofödde, at stadfästa. Vi förklare härmed å nyo Oss hafva then största afsky för thet Konungsliga Enväldet eller then så kallade Souverainiteten: anseendes för Vår största lycka, heder och förmån, at vara och lefva frie och sielfständige, Lagstiftande, men Laglydige Ständer, under en magtägande, men Lagbunden Konungs styrsel: Bägge sammanfogade och beskyddade under Lagen, hvilken friar oss och vårt kära Fädernesland ifrån the faror, som oordning, sielfsvåld, envälde, Aristocratie och mångvälde efter sig drager, til hela samhällets olycka och hvar och en Medborgares tunga och bedrövelse. Vi göre Oss så mycket mera försäkrade om et ordenteligt, lagbundit och lyckligt Regemente, som Hans Maj:t redan Sig förklarat, at anse för Sin största heder at vara then första Medborgaren ibland et fritt Folk, och Vi hoppas, at en sådan föresats blifver i thet Kgl. Huset fortplantad, Ättlinge efter Ättlinge, til verldenes senare tider. Therföre förklare ock Vi härmed för Vår och Rikets fiende then eller the oförständige och illa sinnade medborgare, som hemligen eller uppenbarligen, genom list, stämplingar eller uppenbart våld, ville Oss ifrån thenna Lag föra, thet Konungsliga Enväldet eller then så kallade Souverainiteten påtruga, eller ock under sken af frihet ikull kasta thessa Lagar, hvilka, tå the befästa en rättskaffens och nyttig frihet, utestänga sielfsvåld och oreda, thess brott utan skonsmål ransaka och efter Sveriges beskrefne Lag afdöma och straffa. Vi skole ock efter Vår trohetseds plikt och thenna Regerings-Form Hans Kongl. Maj:t rätta lydno hålla, bud Thess fullkomna, i allo thy försvarligit är för Gudi och Mannom, Honom at biuda och Oss at göra, allan rätt hållnan, Hans och Vårom, som trogne Män och undersåtar ägnar och bör. Til yttermera visso hafve Vi thetta med Våre namns underskrifvande och Våre Insegels undertryckande velat bestyrka, stadfästa och bekräfta, som skedde i Stockholm then Tjuguförsta dagen af Augusti månad år efter Christi Börd Ettusende Sjuhundrade och på thet Sjuttionde Andra.

På Ridderskapets och Adelens vägnar.
A. G. Leyonhufvud.
H. T. Landtmarskalk.
(L. S.)
På Präste-Stånd. vägnar.
And. R. Forssenius.
Taleman.
(L. S.)
På Borgare-Stånd. vägnar.
Joh. Henr. Hochschild.
i Talemans ställe.
(L. S.)
På Bonde-Stånd. vägnar.
Joseph Hansson.
Taleman.
(L. S.)

Thetta alt, som föreskrifvit står, vele Vi ej allenast Sielfve för oryggelig Fundamental-Lag antaga; utan biude och befalle jemväl i Nåder, at alle the, som Oss och Våre Efterträdare samt Riket med huldhet, lydno och hörsamhet förbundne äro, böra thenna Regerings-Form erkänna, i akt taga, efterlefva och hörsamma. Til yttermera visso hafve Vi thetta imed Egen Hand underskrifvit och bekräftat, samt Vårt Kongl. Insegel låtit vetterligen hängia här nedanföre, som skedde i Stockholm then Tiuguförsta Dagen af Augusti månad År efter Christi Börd Ettusende Sjuhundrade och på thet Sjuttionde Andra.

GUSTAF.