1.
Säg mig den vägen, som drager till livet,
den som är en gång utstakad av Gud!
Säg mig det frälsande rådet Gud givit
i sina sändebuds utgångna ljud!
”Kära själ, jag råder dig,”
svarar Jesus, ”uppsök mig!”
2.
Förr kunde ropas: det är ingen fara!
Förr ägde hjärtat de syndsäkras ro.
Förr mitt i synden man trygg kunde vara,
förr vid Guds dunder man sov i sitt bo.
Nu är själens fråga den:
var är Kristus, Frälsaren?
3.
Sökas skall Kristus, om Kristus skall finnas,
sökas av innersta hjärta och själ.
Säljas skall allt, om den pärlan skall vinnas,
som lägger grund för vårt eviga väl.
Ljumma, lata sökare
finna ej sin Frälsare.
4.
Lämnas skall världen, som själarna dårar,
lämnas skall syndens förnedrande ro,
lämnas skall lustan, som dödligen sårar,
lämnas skall allt, varpå människor tro,
sådant, sådant måste till
om du Jesus finna vill.
5.
Nu sjunger själen: min vän har jag funnit,
världenes Frälsare, själarnas skatt.
Allt vad jag önskat, det har jag nu vunnit,
ljuset har skingrat min säkerhets natt.
Fast vid Jesus håller jag
till min levnads sista dag.
6.
Vid dig, o Jesus, beständigt jag bliver,
världen är bitter, men du är min ro.
Aldrig, nej aldrig jag dig övergiver,
nej, jag vill hålla dig fast med min tro,
fast i alla livets kval,
fast i dödens mörka dal.
7.
Tills jag är bärgad i Abrahams sköte,
tills jag med dig uti paradis är,
tills jag gått eviga glädjen i möte,
tills jag är lossad från alla besvär,
ända in i himmelen
skall jag följa Frälsaren.
