Sång på Första Maj (1860)

Visa →

Sång på Första Maj.

(1860.)

Så ha vi ändtligen fått Vår.
Det var en vinter hela dagen!
Och herre Gud, hvad jag nu mår
Från hufvu’t ända när i magen.
Och solen vaknar i det blå,
Och rullar fryntligt opp gardinen,
Och Maj tar gröna byxor på,
Och Flora blomsterkrinolinen.

I vädret skjuter gräs och brodd,
Det sista regnet gjorde susen.
Nu slipper man gå à la mådd
I rännsten, trumpen och förfrusen.
Välkomna, sol och vår igen,
Farväl med pels och doffel-rocken!
”Nu kan jag se!” sa’ kärringen,
Då hon klöpp af sig ögonlocken.

[ 135 ]

Naturen bjuder på kalas,
Och Flora som värdinna stökar.
Salongens qvalm och spel och gas
Man glömmer bort för trast och gökar.
Hvem bryr sig nu om Vatikan
Och sura bullors dokumenter,
Kines, spanjor och marockan
Och klufna näsor på studenter?

Jag jubel hör kring dal och höjd,
Och skålar hela verlden dricker.
Men vårens fröjd, som annan fröjd,
Har alltid någon strunt som sticker.
Om hjertat är af bästa skrot,
Kan lynnet göra små förtreter:
Har riksda’n gjort herr Norberg mot,
Så skyll på Svenssons ”hetsigheter”.

Men jag ger politiken hin,
Han blott gör trassel uti sången,
Och Rom och fan och hans kusin
Och dito hela konkarongen.
Jag heldre, på förståndigt vis,
Vill sjunga, efter gammal vana,
Om dagens moder från Paris
Och storverk under Bachi fana.

Man klandrar utländsk lyx och glans,
Ett klander, som jag aldrig delar,
Ty svälta räf och préference
Är fan till skillnad, då man spelar.

[ 136 ]

Utländska moder skadar ej,
Blott vi de goda preferera:
Var det ej Aristcirchy Bey,
Som lärde oss att rätt markera?

Jag trifves helst i glada lag,
Fast jag har femti år på nacken.
Gör som ni vill, godt folk! men jag
Går käpprätt ut till Hasselbacken.
Der vill jag glad och fri och ljus
Med lif och själ kring verlden blicka.
Sen tar jag mig ett litet rus
Med dem, som märg i benen dricka.