135
Naturen bjuder på kalas,
Och Flora som värdinna stökar.
Salongens qvalm och spel och gas
Man glömmer bort för trast och gökar.
Hvem bryr sig nu om Vatikan
Och sura bullors dokumenter,
Kines, spanjor och marockan
Och klufna näsor på studenter?
Jag jubel hör kring dal och höjd,
Och skålar hela verlden dricker.
Men vårens fröjd, som annan fröjd,
Har alltid någon strunt som sticker.
Om hjertat är af bästa skrot,
Kan lynnet göra små förtreter:
Har riksda’n gjort herr Norberg mot,
Så skyll på Svenssons ”hetsigheter”.
Men jag ger politiken hin,
Han blott gör trassel uti sången,
Och Rom och fan och hans kusin
Och dito hela konkarongen.
Jag heldre, på förståndigt vis,
Vill sjunga, efter gammal vana,
Om dagens moder från Paris
Och storverk under Bachi fana.
Man klandrar utländsk lyx och glans,
Ett klander, som jag aldrig delar,
Ty svälta räf och préference
Är fan till skillnad, då man spelar.
