Hjelten beslöt det, och förde det ut,
Ljus var hans tanke och kraft hans beslut.
Viss i sin blick,
Väldig han gick,
Trotsande här
Skyhöga fjell och Napoleon der.
Hjelten beslöt det; ty Carlar ändå
Ynglinga kronan till slut skulle få.
Räck den som vän,
Innan han den
Tar på sitt svärd,
Broder! och se: du är fri, och det värd.
Hjelten beslöt det: och, Tvillingar, er
Skilja ej Fjellen, ej fördomen mer.
Talet är ett,
Hör! och i vett
Såsom i mod
Lika, bevisen J er af ett blod.
Hjelten beslöt det: förstummade stå
Östern och Vestern, och undra derpå,
Huru med sans
Frihet här vanns,
Huru med Dygd
Stilla hon bor här i Sanningens skygd.
Hjelten beslöt det, och Nord! du är en.
Så af naturen bestämdes du ren.
Inom dig säll,
Från dina fjell,
Kring dina haf
Blickar du trygg, om all verlden blef slaf.
