Sveriges Gamla Lagar/Band VII/Glossaria et Indices nominum propriorum/1
| ← Glossaria et Indices nominum propriorum |
|
2. Ad versionem iuris Gotlandici Germanicam. → |
1. Glossarium
AD CODICEM IURIS GOTLANDICI GOTLANDICE CONSCRIPTUM.
A. Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/278 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/279 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/280 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/281 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/282 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/283 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/284 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/285 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/286 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/287 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/288 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/289 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/290 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/291 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/292 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/293 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/294 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/295 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/296 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/297 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/298 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/299 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/300 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/301 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/302 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/303 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/304 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/305 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/306 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/307 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/308 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/309 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/310 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/311 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/312 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/313 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/314 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/315 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/316 tum facere, monere (nunc varna), var- pa, tueri, varpr, cura, tutela, væria, de- fendere; recte igitur likvari ab Ih. ver- titur: "corporis tutamen."
Lima lastr, m. lemlästning, lyte å lem: vitium v. deformitas membri. 19: 20.
Lima lyti, n. i. q. lima lastr. 16: 1; Add. 3.
Limbr, m. lem: membrum. 17: 4. *6
Limna, v. n. (vide UplL.) enkia -ar, i. e. marito superstes vivit. 20: 5. *3 (lifna)
Linda gyrt, m. egentligen omgjordad med qvinnogördel; förekommer här om qvinnlig arfvinge, och om afkomlingar af en sådan: proprie cingulo muliebri vestitus; heic denotat femininum here- dem, talisque heredis progeniem. hvart sum heldr sei linda gyrt epa gyrplu (sc. gyrt), sive heredes sint filiae vel filii, neptes vel nepotes &c. 20: 2. ir kumit undir tva linda gyrta, si, mortua fe- mina, fundus hereditate transiit ad eius liberos, ac porro ad feminae illius ne- potes et neptes. Ibid. Germ. vertit h. v.: mannes namen, gyrplu (gyrt) vero: vrou- wen namen, II. 21: 2; at equidem non video qua ratione ea, quae l. c. sanci- untur, verbis ita explicatis, intelligi pos- sint. Cfr. SML. AB. 2: 1. Lindi, m. qvinnobälte: cingulum mu- liebre. Ih. uno loco (Gloss. v. garland) statuit h. v. "omne genus cinguli deno- tare, imprimis quo se succingebant vir- gines veterum;" alio vero loco (Gloss. v. linda) dicit h. v. in iure Gotl. "usurpari de cingulo virili." Vide Linda gyrt. *5 Lit, vide Lata. Lita, v. a. nöja sig: contentum esse. 1. vipr, 50.
Littrygg? (pl. dat. -gum), förpant- ningstid: tempus oppignerationi praefi- nitum. 63: 1. Nescio an aliter explicari possit h. v. mihi incognita. Had., quem sequitur Sch., vertit: "utpantning."
Litvan, n. (a lita, adspicere, et van, defectus) lyte: deformitas corporis vel membri. 19: 6.
Liþ (pl. dat. liþium), n. (vide UplL.) gierþa l., saepem ita facere, ut via pe- coribus et plaustris aperiri ac iterum praecludi possit. 61. lipium varpa, cu- rare ut clausa sit talis apertura, quo- ties non opus est ut via pateat, et prae- stare damnum quod, hac cura neglecta, fit. Ibid. Gotlandi adhuc nomine lid de- notant talem aperturam saepimenti. *
Liþa, v. n. 1) gå, lida: ire, progre- di. sum ar lipa, 20: 9. Cfr. Fram-, Ut lipin. 2) förlida: praeterlabi. frest ir lipin, pan sum lipit kallar, i. e. kallar frest vara lipin, 13: 5. *4 (lida)
Liþr, m. led: articulus. Vide Baug-
- 6
liþr.
Liþ starkr, adj. (vide BjärkR.) 19: 10. *6
Liþstemna, f. (vide UplL.) Hist. 6. *3
Liþstemnu dagr, m. bestämd dag för krigshärens samlande: dies contrahen- dis copiis praefinitus. Hist. 6.
Liþstukkr, m. portstolpe: fulcrum portae. 17: 1. Gotlandi adhuc eodem sensu dicunt lidstuck.
Liþsmeli, n. vidden af ett led (liþ): latitudo aperturae saepimenti lip dictae (per quam ire possunt plaustra). 26: 8. Lofi, m. handlofve: vola manus. 19: 32. et not. 79; 62. *6 (lovi)
Loyfa, vide Laifa.
Loyfi, n. i. q. luf. fal., 13: pr. Cfr. Oloyfis.
Loysa, v. a. 1) lösa med penningar: pecunia redimere; a) lösa från hämnd eller straff medelst böters erläggande: mulcta solvenda a privata vindicta vel supplicio redimere. yr sakum -sas (pro loysu sik), sc. mulcta homicidii solvenda. 14: 2. -si sik mip vereldi, sc. a poena capitis. 22. 1. undan hand epa fot mip prim v. siex markum, sc. a poena amputationis. 20: 14, 15. b) lösa ur fån- genskap: e captivitate redimere. 1. man (at prim markum), 28: 6. c) lösa pant: pignus redimere. 1. festu aigur, 63: 1. d) lösa intaget fäkreatur: pecus suum in alieno agro captum redimere. Vide Ut loysa. Cfr. Atr loysa. e) gifva lösen för gengärd till biskopen: pecuniam ci- bariorum loco episcopo pendere (cfr. Lausn). Hist. 5. 2) gifva aflösning: ab- solvere peccato. Hist. 5. * (lösa)
Loyski, n. en genom hårets afryc- kande blottad del af hufvudet: pars ca- pitis crinium evulsione calva. 19:32. et not. 79; 62.
Luf, n. lof, tillåtelse: venia. 6: pr; 55, 57. Cfr. Haim luf. *6 (lof)
Lufa, v. a. 1) gifva lof, tillåta: permittere. 6: 1, 2; 7: 2; 25: 3; 65. 2) lofva: promittere. Hist. 1. Cfr. Ut lufa.
- 6 (lova)
Luka (part. pass. f. acc. lukna), v. a. 1) stänga: claudere. Vide Atr luka. 2) innesluta: includere. lukin aign, i. e. terra quae non adiacet publicae viae. 64. *6
Luka hagg, n. slag, som ej medfö- rer blodsutgjutelse: ictus, qui non ad- fert effusionem sanguinis. 19: 31. )( sar, 19: 5. verpa berpr mip -gum, 19: 5, 35. Origo prioris partis h. v. incerta est. Isl. lúka idem significat quod lofi, quam- obrem luku hagg posset verti: ictus palma inflictus (cfr. Ih. Gloss. v. lofve); ac forte talis fuit propria h. v. signifi- catio. Sch. (Gutalag, pag. 202.) credit l. dici a luka, claudere, ut sit ictus, qui nullam aperturam cutis adfert; cui de- rivationi tanto minus adsentire possum, cum ictus non possit dici claudere cutem.
Lukka, v. a. locka: pellicere. l. do- tur mans &c. til festur, 21: 1. *6 (lokka)
Lund, f. sätt: modus. Vide Samu- lund. *
Lustin, vide Lysta.
Luta, v. a. lotta: sortiri. Hist. 1. *2
Luta dagr, m. den dag, då delning sker: dies, quo fit divisio. 26: pr.
Luti, m. andel: portio rata ad ali- quem pertinens. 3: 1; 20: pr. Cfr. Hafuþ luti.
Lutin, vide Liauta.
Lutr (gen. lutar, pl. acc. lutu v. luta), m. 1) lika del, lott: pars aequalis. giera (kirkiu) af niu lutum, i. e. de iis quae, decimis pensis, ei restant. 3: 3. tveir lutir )( pripiunger, 7: 1; 17: 4; 23: 2. pripiunger ... an l. . . . ok an &c. 8: 2. priggiu lutu errato, ut videtur, scriptum est pro pripia lut, i. e. pripiung, 20: 14. attundi l., 19: 38; 24: 4; Add. 5: 1. ti- undi 1., 7:2. 2) andel: portio rata ad aliquem pertinens. 3: 3, 4; 29. skilia til lutar, 26: pr. Cfr. Hafup lutr. 3) pl. arf: hereditas. af allum lutum, 20: rubr. liauta lutu, hafa lutu lutna, 14:2; 20: 3. iem ner at lutum, 20: 12. bipa luta senna, 20: 1. gypa sik til luta, i. e. ad ius capiendae hereditatis. 20: 14. skil- der vipr lutu, vara i lutum ok i lagum mip nipium, 20: 13. qvinna lutir, 19: 38. not. 9; 20: 10. 4) sak: res. i v. at al- lum lutum, 3:3; 5: pr.; posteriori loco male vertit Germ. interpres: an allen erpteylen, II. 5: pr. *
Lykil, m. nyckel: clavis. 36: 1. *6
Lykkia, v. a. tillsluta: claudere. lykt bref, litterae obsignatae, sigillo clausae. Hist. 6. *4
Lynd, f. döljande: occultatio. -dir, pl. (Isl. leyndarlimir), membra occultanda, pudenda. 23: 3. *4 (lönd)
Lypta, v. a. egentligen lyfta; emot- taga: proprie extollere; accipere. l. aip, iuramentum ab adversario accipere. 31. Ita quoque Ih. explicat hanc locutionem, quae tamen forte potius vertenda est: facere iuramentum; quod si ita est, ma- nus iurantium levandae respici videntur.
Lysa, 1) v. a. c. dat. v. acc. offentSida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/319 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/320 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/321 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/322 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/323 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/324 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/325 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/326 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/327 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/328 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/329 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/330 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/331 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/332 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/333 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/334 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/335 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/336 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/337 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/338 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/339 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/340 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/341 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/342 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/343 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/344 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/345 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/346 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/347 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/348 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/349 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/350 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/351 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/352 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/353 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/354 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/355 Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/356