Samlade sånger och visor/1/Skridskosång
| ← Skolan |
|
Höstsång i Skärgården → |
Skridsko-sång.
Nyss på sundets blåa vågor
Gungade min julle lätt.
Nu deröfver vintren spänner,
Som en brygga, isens slätt.
Raska gossar! utåt slätten
Sträcken af som stormens vind!
Skön är dagen:
Solen glimmar blank och trind.”
Utåt fjärden går vår kosa,
Och dess golf är spegelklart.
Näsan, ”röd som ”hulda Rosa."
Svindlar vid en sådan fart.
Trän och stränder, berg och buskar
Flyga såsom moln förbi,
Och i isen
Sjunger det båd’ hej och hi!
Eja Bröder! nordens vinter
Är på fröjd och nöjen rik.
Orätt gör man då att säga:
”Vintern är med döden lik.”
Himlen sig i isen speglar,
Liksom i en silfver-bål.
Lustigt seglar
Man också på köl af stål.
O! jag saknar icke våren,
Saknar icke Floras park,
Der jag skar så månget, månget
Älskadt namn i trädens bark.
Än i isens silfver-skifva
Samma namns-drag ritar jag,
Och en cirkel
Drar jag om de kära drag. —
Hu! det snöar! namnen redan
Snö-väft täcke döljas i.
Hemåt, hemåt vill jag draga,
Isens spegel är förbi.
Till min flicka vill jag styra,
I dess kärlek söka hamn:
Vår och himmel
Drömmer jag i hennes famn.
