Samlade sånger och visor/3/Min flicka
| ← Nyårs-sång 1863 |
|
Hösten 1866 → |
Min flicka.
En flicka jag äger, mitt hjertegryn!
Som liljan så skön på sin stängel.
Med rödaste rosor på hvitaste hyn
Hon äger en själ som en engel.
Och pengar och guld har hon nog också,
Jag har dem ej fått, men jag hoppas få.
När lärkan på sommarns gröna fält
Sin sång till molnen hörs skicka,
Då tycker jag fogeln drillar så snällt
Som om det vore min ficka.
Men ljufvare sång är hennes ändå,
Jag har den ej hört, men hoppas få.
När rosen jag ser i sommarens lund
Sin mund ge att kyssas åt vinden.
Då tror jag, det är min flicka på stund,
Som kysser mig ömt uppå kinden;
Så ljuf hennes kyss är att tänka på:
Jag har den ej fått, men jag hoppas få.
Hvem är då den flicka, som gör mig så glad
Och skingrar hvar sorg och hvar smärta;
Som älsklig och söt till den yttersta grad
Tills dato fått hela mitt hjerta?
Jo! hvem hon är skall jag säga också:
Hon är just den flickan — jag hoppas få.
