Samlade sånger och visor/4/Då man är till
| ← Julresan till landet |
|
Mina fönster i November → |
Då man är till.
Gerna må du klandra färden
Genom lifvet, bäst du vill,
Det är ändå här i verlden
Roligt till att vara till.
Ha vi minsta skäl att bråka
Under lifvets snabba gång?
Tänk hvad präktigt vi få åka
I planetens luftballong!
Stjernorna kring himlapolen
Till vår högvakt sig förent.
På vår resa omkring solen
Ha vi månen till betjent.
När du föds, man klä'r och bär dig:
Du är all omtanke qvitt.
När du dör, är kammarn färdig
Att inflytta hyresfritt.
Som en mor naturen träder,
Öm och hjelpsam, mot sitt barn:
Dra ej gratis himlens väder,
Om du har en vädergyarn?
Ha vi skurar ej, som skölja
Fält och ängar vidtomkring;
Gunga icke haf och bölja
Våra skepp för ingenting?
Det förstås, man kläder nöter;
Men naturen vare tack,
Ty en gumse, som man sköter,
Ger oss snart en vacker frack.
Lef och verka! Lyckan knoppas
Ej på någon ann' fason:
Den som latas och blott hoppas,
Han är född till dårhushjon.
Emot ofärd bäst man fredas,
Om man blott gör kwad man bör;
Lifvets härfvor lättast redas,
Om man klokt sig tänker för.
Gläd dig under lifvets öden,
Tänk ej ängsligt på din graf.
Den, som grubblar öfver döden,
Har till hälften kolat af.
