Segel-Sång, illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av Elias Sehlstedts Sånger och Visor tryckt 1892/1893
Segel-Sång.
Kula i, lilla vind!
Knuffa på, lilla våg!
Jag blir varm om min kind,
Jag blev glad i min håg,
Då det hviner i tåg.
Hör jag vindens concert,
Blir ja uppskojad tvärt.
Jag blir ungdomligt frisk,
Jag blir riktigt en fisk
Uti hufvud och stjert.
Och hur innerligt väl
Mår ej hela min själ,
När som vågornas dopp
Duggar öfver min kropp —
Och kantinen slås opp!
Hvad är landet emot
Denna böljande fjärd,
Denna guppande färd
Uppå vändskaplig fot
I aborrarnes verld;
Då det stramar i skot.
Då det knakar i köl —
Lite upprymd och knöl!
Det var rätt, Cajsa, blås!
Se god afton, herr Mås!
Stopp maschinen, förlåt,
Akta sprit på min båt!
Basilisk!
Du tar fisk
Så det riktigt förslår —
Opp med korken, gutår!
Sjön har i sig bestämdt
Något sugande jemt.
Om man går för en schlör,
Eller ligger på svaj,
Blir man riktigt en haj
Efter hvetbröd och smör,
Efter fårbog och kalf,
Och en half.
Och små böljor de gå
Rundt omkring och se på,
Med sin ljufliga röst
Och små kullriga bröst.
Och jag rår icke för
Att jag gör som jag gör:
Skål! förtjusande Mör!
Hvar är gubben Neptun?
Han är nere hos frun
I sin himmelsblå sal.
Uti fullaste mått
Tömmer jag min pokal:
Klang för vågornas drott!
Blå är himlen och klar:
Sol och vänskap och sång
Och en sherry så bon
Och så rar!
Båten gungar och går,
Bacchus purprat vår kind:
Skål hvar susande vind!
Skål, J lekande böljor, gutår!
