n en gång skall gubben ut och resa Och kinesa
I naturens sköte der och hvar.
Än till sjös och lands kan man flanera:
Ännu har naturen mycket mera Sol och sommar qvar.
Jag använda vill den korta tiden. Snart förliden
Är dess glada blomsterdröm igen.
Än dess lof vill jag på lyran knäppa,
Ännu har jag ingen lust att släppa Honom från mig än.
Derför på en liten rankig skuta Vill jag njuta
Sjö och luft och Mälar-stränders doft.
Än en gång vill jag se land och lunder,
Skudda af mig Stockholmsdammet under Himlens fria loft.
Glittrande i solen, som små lågor, Gyllne vågor
Dansa om sin gamla sjöballett.
Ingenting i deras danskonst felar.
Vindens flägt på luftens strängar spelar Sommarljuft och lätt.
Vidt kring fälten arbetsflocken tågar. Skurna rågar
Landtman kör i ladorna med dån.
Arbetslönen nu tillbaks han bördar.
Tiden ock för gyllne hvetets skördar Är ej långt ifrån.
Himmel! hvad potatisen nu frodas. Det förmodas,
Att med Guds hjelp han ta’r opp sig än.
Dåligt rykte nyss om honom löpte.
Regnet kom och genast honom döpte Till ett ljus igen.
Ingen frukt i år! Nå, jag beklagar Gom och magar.
Knappt ett plommon fins i plommonskog.
När den glädjen är oss nu betagen,
Låt oss tänka: mindre ondt i magen Är ju vinning nog!
Solen sjunker öfver vikens spegel. Flagg och segel,
Båt och gubbar spegla sig i den.
Här vi kasta ankar och förtöja,
Tills i skyn vi se härnäst sig höja Solens klot igen.
