XIV.
Gösta Wickner hade vid denna tid hufvudet
fullt af affärer. Han var i den grad full med
affärstankar, att han gick som i feber. För
första gången i sitt lif hade han upptäckt en
idé, hvilken för att använda ett gängse slagord
var af den art, att den verkligen förmådde göra
pengar. En dag hade nämligen kommit upp
till Gösta Wickner en man, hvilken denne länge
känt, utan att ens lägga märke till, en flyktig
bekantskap, knuten på ett kafé och fortsatt
genom tillfälliga sammanträffanden under
gemensamt utelif. Denne man vände sig till Gösta
Wickner, som till den enda person med inflytande,
han kände inom affärsvärlden, och erbjöd
honom att köpa ett patent.
Gösta Wickner mottog förslaget med stor likgiltighet, emedan han visste, att patenten äro många, men förmögenhetschanserna få. Men ju
