Den här sidan har korrekturlästs
— 214 —
värnlös och bräcklig, som mannen tänker sig en kvinna, när den första kärleken spirar inom honom. Likheten mellan den första känsla, den unga flickan väckt hos honom, och den, hvilken nu kom som en ljum våg af medlidande i hans hjärta, var af flyktig art. Ty den gaf snart vika för en allt annat uppslukande glädje. Bob visste nu, att han ensam ägde sitt barn, och denna visshet gaf honom råd att vara ädelmodig.
Han gick in i sängkammaren, och i den bädd, som förr varit hans hustrus, sof gossen med djupa, lugna andetag. Bob stod med ljuset i hand och lyste på honom, till dess att han blef orolig och vred sig i sömnen.
Då gick Bob därifrån för att icke väcka honom, men för sig själf mumlade han för första gangen:
»Stackars Anna!»
