XXVI.
Verkställande direktören i aktiebolaget Patria,
Gösta Wickner, satt på fjärde dagen ensam i
sin våning efter middagen och väntade sin fru.
Han var i en irriterad och otålig sinnesstämning,
och medan han lät sitt öga glida upp och
ned för aftontidningens spalter, såg han ett par
gånger på klockan.
Det sista meddelande han fått från sin hustru hade varit skrifvet på ett visitkort, och det innehöll blott dessa ord: »Du skall icke behöfva vänta mig länge. Det är snart slut.» Icke ett ord mer: Icke en hälsning. Icke en underskrift.
Gösta Wickner hade låtit kortet ligga framför sig på bordet, sedan han läst det. Nu lade han undan tidningen och tog åter det lilla kortet i hand. Han läste långsamt igenom de ord, som nyss, medan hans ögon följde
