— 53 —
orden: Om din hustru vore fri, och inte hade något emot det, så kanske jag skulle kunna gifta mig ännu.»
Han afbröt sig hastigt.
»Nej», sade han. »Kanske inte numera. Men säkert är, att jag hade gjort det då. Men nu ber jag dig om en sak: Du får icke berätta detta för din hustru. Lofva mig det?»
»Hvarför?»
»Jag vill det icke. Jag kan icke lida tanken, att hon vet det. Lofvar du det?»
»Ja.»
»På heder och samvete.»
»Ja. På heder och samvete.»
Bob Flodin talade fullkomligt mekaniskt, och hans tankar voro i oordning. Han hörde, som på längt afstånd, hur vännen tillade:
»Om din fru får veta detta, så skall det bara göra henne tvungen i sitt sätt emot mig.»
»Ja, det kan nog hända.»
»Det blir med ett ord bara otrefnad af alltsammans.»
Bob hörde dessa ord, hvilka föreföllo honom banala och skorrande i hans egen högtidliga stämning, och han förstod dem icke. Han kände sig öfvertygad, att något inträffat, som han icke förmått hindra, och som slog allting i
