Sida:Äre-minne öfver Carl Gustaf Tessin.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
11

hägna dem och Fortplanta smak ibland Svenskar. Desse stora omsorger voro dock knapt synlige under Vapnegny, och äro äfven uti vår tid för Allmänheten än mindre märklige och bekante.

Hvar och en uti Riket, med hela Europa, hade fäst sina ögon på Hännes Sone-Son; hvilken med all billighet förtjenar at blifva alla Åldrars Förundran, men, för Människo slägtets skull, ingens Eftersyn. Större Människa, än Konung, och mera skapad för Sagolika tider, än för dem Han lefde uti[1]. Både Drottning och Konung understödde Unga Gref TESSINS Utländska Resor, och på det, at de samma måtte vinna et nyttigt Ändamål, hade Konungen föreskrifvit Honom Ämnet, hvarpå Dels Resor syfta skulle. Jag önskar, Mine Herrar! at denna omständighet måtte tjena til eftersyn, upväcka eftertanka hos vår tid, hos: Föräldrar och Ungdom, och hos dem i synnerhet, för hvilka framtiden öpnar sig; at se, uti et Dygdigt eller lastfullt Folk, Rikets öde, och deras Barns välfärd. Jag önskar, at de återkomne måtte utmärkas, icke för deras nya klädedrägt, kropps-ställning och flere fåfängligheter; utan för deras förvärfvade

kund-
  1.  - - - - - - Omnia passo,
    Quæ pejor fortuna potest, atque omnibus uso,
    Quæ melior: mensoque, homini quid fata pararent.
     Lucan. Bell. Liv. L. II. v. 131, 132, 133.