före, at de träffat Honom. Jag rättar mig efter denne Salige Herrens eget tänkesätt, och efter en annan tids sed uti detta Riket, då man förstod skilja skyldighet ifrån förtjenst, och icke förstod, at göra sig stora rättigheter af små plikter och små förrättningar, och hvilkas längd bevisa blott uselhet och oblygsamhet. Om Gref TESSIN vid åtskillige Hof anmält Konung FRIEDRICHS uphöjelse på Thronen, om Han hemfördt et Hofs Bekräftelse på en sluten Fred, hvad intyga dylika omständigheter mera, än at Han lydt Befallning och gjordt det många andra förrätta kunnat? Större angelägenhet vore, at betrakta de förändringar detta Landet undergådt, dels af invertes, dels af utvertes drifter. De uplysa grunderne til Hans Rådslag, anledningarne til Hans Beskickningar, många händelser uti Hans Lefverne, och många uti Rikets Historia. I sanning, prydeligare Ämnen för Hans Minne, värdigare för Eder upmärksamhet.
Dock, Mine Herrar! jag betänker mig. Det förnuftigaste utkast til mitt Tal, torde icke blifva för mig det försigtigaste. Vi lefve uti en tid, som skal likna Nervæ och Trajani tider, då hvar man tänkte hvad han ville, och tordes säga hvad han tänkte: åtminstone har Lag-Stiftaren ditåt syftat, Men under våra Politiska krämpor och med de eldfängde ämnen, som äro omkring-
