igenom sina Utrikes Resor[1] beredde sig, at en dag emottaga Rikets angelägnaste värf och ärender. Under mina bisprång har jag icke förlorat Honom utur sigte: Jag har sedt Honom arta fina Seder uti de Förnämsta Hus, samla tanke-förråd hos de Lärde och ibland Vetenskaper, smak emellan allahanda Konstnärer. Så väl och ymnogt utruftad, hade Han blifvit utmärkt äfven hos et upodladt, höfsadt och uplyst Folk; men dertil fordras längre tid ibland et Folk, som, upammadt uti Bardalekar, icke kände annat, än Krig, vandt at hvila under Tält, var lika nögdt uti en enfaldig Boning, som uti et Palats, och som värderade en Målning efter Duken, Konst-stycket efter Metallen, Hans Hof-Intendentskap, under sin Stora Faders inseende och anförande, fordrade af Honom likasom en ny skapelse på all ting; Ty intet förråd var tilhands, ingen som kunde ligga handen vid något med besked. Kallades Främmande in, at underrätta vår okunnoghet, så ville okunnogheten knapt uplysas. Man förstod icke en gång at undra öfver andras färdighet, men förtröt, at Svenska medel skulle åt Främlingar utdelas. Jag önskar, Mine Herrar! at vår tid så lifligen kunde nu se den tidens mörker i vissa delar; så skulle deras mull ännu fuktas med tårar,
- ↑ Ifrån år 1714 til 1719, igenom Tyskland, Holland, Frankrike och Italien
