Kungen i Jorm
efter den sträcka, som landsvägen skulle få, att det icke var mening i att skaffa fattiga fjällbor i dussintal från gård och grund för den saken. På sommaren var ju Vattudalen den bästa förbindelseled, och på vintern var dess is lika god som en landsväg. Endast under en liten tid höst och vår skulle träpatroner och inspektorer — vilka andra flackade omkring? — få den avsedda nyttan av den.
Ja, ja, ja! Vi höllo med dem. Landsvägar äro bra, men att folk skall gå från en mödosamt uppbruten torva och en med nöd uppsatt gård är icke bra.
Vi kände oss riktigt lätta, då vi fått dalen under oss, all tanke på landsväg bakom oss och fjällens obanade vidder framför oss. Nu skulle vi icke se landsväg på 14 dagar.
Åh! Se där springer en flock renar — och se där stiger röken ur Torkels kåta! Burribè!
153
