Hoppa till innehållet

Sida:Ådalens poesi 1934.djvu/49

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

GAMLA ÅDALEN

Nu är det så, att där ödemarker brytas till givande jord, och tegar slätas i vildskogen, där är alltid någonting, som lockat i förstone mera än jorden. Därför stiger svedjefallets första rök mot himmelen, där ett fiskevatten eller villebrådsskogar äro nära.

En lapp, som satte försåt för öring i Nämforsfallen i Ångermanälven, såg en solvarm sommardag lustigt klädda karlar av märkelig längd kliva på klapperstenarna vid Svarvedan. Han förstack sin lilla kropp och dröjde icke. Den bruna slätbarkade skinnkolten kunde knappast skiljas från mossan uppe i nipan.

Såg gjorde han därifrån med skälvande knän vad de togo sig

43