26
rot är Mimes brunn (fn. Mimis brunnr); i honom äro klokskap och mannavett dolda. Mime (fn. Mimir), som eger den samma, är full af visdom, ty han dricker hvar dag af källan. Dit kom Odin och bad om en dryck ur källan, men fick honom icke, förrän han satt sitt ena öga i pant. Askens tredje rot når upp till himmelen, och under denna är den heliga brunn, som kallas Urds brunn (fn. Urðarbrunnr). Der hafva gudarne sitt domställe. Hvarje dag rida åsarne dit öfver Bäfrast eller åsabron, undantagandes Tor, som går till fots och vadar öfver flere floder. Der står en fager sal under asken vid brunnen, och från den samma komma tre mör, som kallas Nornor (se § 12). Dessa nornor hemta hvar dag vatten ur brunnen, hvilket de ösa öfver asken, att hennes grenar ej må vissna. Detta vatten är så heligt, att alla ting, som komma deri, blifva hvitare än ägghinnan. Daggen, som faller från trädet på jorden, kallas honungsfall, och deraf näras bina. Tvänne foglar födas i Urds brunn; de heta svanor, och från dem härstammar detta fogelslägte. Det sitter en örn i askens grenar, som är kunnig om mycket, och mellan hans ögon sitter höken Väderfalne (fn. Veðrfölnir). En ekorre, Ratatosk (fn. Ratatöskr), springer beständigt upp och ned i asken, samt bringar afundsord mellan örnen och Nidhugg. Dessutom äro der fyra hjortar, som löpa omkring i askens grenar och bita löf; men i Hvärgälme hos Nidhugg äro så många ormar, att ingen tunga kan säga det.
Yggdrasill härledes af Odins binamn Yggr, grubblaren, och drasill, drösull, bärare, häst: trädet kallas Odins häst eller bärare, emedan Odin hängde derpå i nio nätter, innan han uppfann runorna. Niðhöggr af nið, mörker, eller nið, försmädelse, hat, och höggva, hugga. Mimir; se § 23. Veðrfölnir af veðr, väder; men om slutet kan hänföras till fölna, blekna, är ovisst. Ratatöskr af rata, gå, färdas omkring; härledningen af töskr är oviss.