44
Huge dervid så långt förut, att han vid rännarbanans slut vände om mot den andre. Vid andra loppet var Tjalfve ännu ett långt pilhåll från banans slut, när Huge vände om der. Tredje gången kom Huge till målet, innan Tjalfve hunnit midten af banan. Då sade alla, att den leken var afgjord. Sedan sporde Utgårda-Loke Tor, hvilken idrott han ville visa dem, då det ginge så stora rykten om hans storverk. Tor svarade, att han ville dricka i kapp med hvem som helst. Utgårda-Loke befalde då sin munskänk att taga fram hornet, som hans hirdmän plägade tömma. Tor såg på hornet och fann det ingalunda vara stort, men tämligen långt. Han var mycket törstig och drack af alla krafter, men då han tog hornet från munnen, tycktes honom drycken ej stort lägre än förut. Då sade Utgårda-Loke: »Det är väl drucket, men icke öfver höfvan mycket. Nog trodde jag att Åsa-Tor skulle dricka bättre, men nästa gång skall du tömma det.» Tor drack för andra gången med än mindre framgång, samt slutligen för tredje gången af alla lifvets krafter, hvarvid det något sjönk i hornet. Sedan ville han ej dricka mer. Då sade Utgårda-Loke: »Lätt är nu att säga, att din makt icke är så stor som vi trodde. Vill du fresta andra lekar?» Tor svarar, att han nog ville fresta andra lekar, men att det vore underligt, om man hemma hos åsarne skulle finna det dåligt drucket, samt frågar, hvad för en lek de ville bjuda honom. Utgårda-Loke sade då, att det vore en ringa sak för hans små svenner att lyfta hans katt från marken, och att han ej skulle bjuda Tor slikt, såvida han ej funnit honom vara mindre dugtig än han trott. Derpå sprang en stor grå katt fram på golfvet. Tor grep då katten under magen och lyfte upp honom, men katten sköt rygg, allt efter som Tor lyfte, och högre kunde han ej få upp katten, än att denne lyfte ena foten från marken. »Det gick som jag tänkte», sade Utgårda-Loke; »katten är stor, men Tor liten mot en af oss.» »Så liten J än kallen mig», svarade Tor,
