48
af vintern fjättrade hafvet åter öppet och fritt. För öfrigt uttrycker myten åskvädrets strid med det vilda, upprörda hafvet.
Tor och Trym. Tor låg en gång och sof. När han vaknade, var hammaren borta, detta vapen, som i synnerhet afvärjde de onda makternas anfall och som jättarne derför ständigt sökte få i sitt våld. Vred vardt Ving-Tor, när han vaknade och sin hammare saknade. Han sade till Loke: »Hör hvad ingen vet på jorden eller i himmelen: Hammaren är från guden stulen.» De gingo till den fagra Fröjas salar, och Tor sade till henne: »Låna mig din fjäderhamn, att jag min hammare må finna.» Fröja svarade: »Honom ger jag dig gerna, vore han ock af guld eller silfver.» Loke tog nu fjäderhamnen och flög, tills han kom till jättarnes verld. Tursadrottnen Trym (fn. Þrymr) satt på en hög, snodde guldband åt sina hundar och hyfsade manen på sina hästar. Han sporde Loke: »Hur är det med åsar, hur är det med alfvar, efter du kommer till jätteverlden?» Loke svarade: »Illa är det med åsar och alfvar. Har du gömt Lorrides hammare?» Trym genmälde: »Ja jag håller Lorrides hammare gömd åtta mil under jorden, och ingen hemtar honom upp, om han ej till mig för Fröja som brud.» Då flög Loke på fjäderhamnens susande vingar till åsarnes gårdar. Han mötte Tor midt i Åsgård, och denne sporde honom: »Har din möda lönat sig? Säg dina tidningar i luften; ofta sviker minnet den sittande och lätt brukar den liggande lögn.» Loke svarade, att Trym, tursadrottnen, hade hammaren och att ingen skulle få honom åter, med mindre han förde till honom Fröja som brud. De gingo då att träffa den fagra Fröja, och Loke sade till henne: »Bind dig, Fröja, i brudelin; vi två skola åka till jättehem.» Vred vardt då Fröja och fnyste af harm, så att åsaborgen skalf och Brisingskedjan brast i bitar. »Jag månde bland qvinnor», sade hon, »den mest manlystna vara, om med dig jag fore
