58
den tyste åsen. Han öfverlefver Ragnarök, ty naturkraften är oförgänglig; eljes kunde ingen förnyelse, ingen utveckling ega rum. Jfr Nanna.
Vale (fn. Vali) är en son af Odin och Rind (sid. 35). Han är den starke krigaren, valplatsens herre, som på Höd hämnas Balders död och blifver hans bane. Likasom Vidar öfverlefver äfven han verldens undergång.
Vali, valplatsens herre eller den som väljer dem, som skola falla, af valr, val, urval; jfr Valhall, Valfader.
Likasom Balders död genom den blinde Höd betecknar mörkrets seger öfver ljuset, vintermörkrets öfver sommarens ljus, så betecknar Vales hämd den ljusare årstidens inbrott efter vintermörkret.
§ 20. Odin, såsom krigets gud, Valhall.
Krigets upphof skildras sålunda i Völuspá. Valan minnes den striden först i verlden, när å svärds udd Gullveig (fn. Gullveig) lades och de henne brände i den höges salar. De tre gånger brände den tre gånger födda, tidt och ofta, och likväl hon ännu lefver. Då gingo å rådstolar makterna alla, de höghelige gudar, och höllo rådslag, om åsarne skulle ogerningen straffa eller alla gudar försoning mottaga. Brutet blef åsaborgens värn, och stridspående vaner kunde öfver slätterna fara. Odin kastade sitt spjut bland folket, och det var det första folkdråp i verlden. Härmed var tecken till kriget gifvet. Såsom krigets gud kallas Odin Ropt (fn. Hroptr).
Gullveig, guldström, gulddryck, af gull, guld, och veig, stark dryck. Hroptr; se sid. 30.
Denna myts förklaring är enkel. Gullveig är en personifikation af guldet, och hennes tredubbla dråp är
