60
(nu Hoy), der de kämpa till gudarnes skymning, i det att Hild hvarje natt åter uppväcker de fallne.
Valhall (fn. Vallhöll) heter den guldstrålande sal, hvilken höjer sig i Gladsheim, den femte himmelsboningen. Dit komma efter döden alla, som falla i strid, och der herskar Odin som Valfader (fn. Valföðr). Med spjutskaft är huset bjälkadt, med sköldar salen täckt, med brynjor bänkarne strödda. Till kännetecken hänger en ulf vestan för dörren, och deröfver sväfvar en örn. Af blixtrande svärd upplyses salen, och om hans storlek kan man göra sig en föreställning, då man får höra, att der äro 540 dörrar och att 800 hjeltar på en gång kunna gå ut genom hvarje dörr. Utanför Valhall sträcker sig den strålande lunden Glase (fn. Glasir); allt hans löf är det röda guld. Borgen har sitt hägn, och Valgrind heter den port, genom hvilken man kommer in deri.
Valhöllr, af valr, val, urval, de utvalde hjeltarne, och höll, hall (eg. rummet mellan husets båda pelarrader), sal, borg. Valföðr kallas Odin såsom herskare öfver de fallna hjeltarne; se sid. 30.
Enhärjar (fn. Einherjar) kallas de hjeltar, som äro hos Odin i Valhall. Härligt är deras lif. Hvarje morgon härkläda de sig, gå ut på gården och kämpa, och den ene fäller den andre. Det är deras lek. När det lider åt dagvardstid, stå de åter upp, rida hem till Valhall och sätta sig till drycks. Deras mat är fläsket af galten Särimne (fn. Sæhrimnir), som hvarje dag kokas af kocken Andrimne (fn. Andhrimnir) i kitteln Eldrimne (fn. Eldhrimnir) och om aftonen är åter hel. Deras dryck är mjöd, som i outtömlig myckenhet flyter ur spenarne på geten Heidrun (fn. Heiðrun).
Einheri, pl. -ar, den utmärkte krigaren, af ein, en, och herja, kriga, härja. Sæhrimnir, Andhrimnir, Eldhrimnir af hrimnir, den som åstadkommer hrim, rimfrost, den finaste
