Sida:Öst-Asien i våra dagar Japan och Korea.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

8

musmis med vänligt leende till besök, musmis i röda, blåa och skära kimonos, öfversållade med blommor, blommor äfven i det yppiga svarta håret, samisen'en, den japanska guitarren, i handen, och då vi inträda, kasta de sig genast ner på golfvet och afvakta våra befallningar. Sedan sätta de, alltjämt leende, fram en stol och ett litet bord, därpå askbehållare med glödande kol, sedan de







prydligaste små porsli mmaste födoämnen. På ett förtjusande naivt a ätpinnarna i ens



fem af dessa nätta golfvet och känna på ta och dricka. misen'en hämtas

på hand och skratta åt klighet. Tre, små varelser huka sig ner omkring mig p mina kläder, rycka i min urkedja, nödga mig att Vill jag inte, att de skola dansa? : genast, och medan en knäpper rr, dansa de andra de egendomliga japanska danserna, manzai, kisku och ogurayama, dansa dem med händer, höfter, hufvud och knän, men icke med fötterna. De se så förtjusande, så förföriska ut, unga, fjorton, femton år, att man ej behöfver vara en fransk sjöofficer för- att förgapa nthé Och sliter man sig ändtligen lös från de sj ljusers a, falla de ner på alla fyra och vidröra ödmjukt marken med pannan. Sayonara! Sayonara!

Följande dag anträder jag återfärden till staden, och då jag kommer rv sig för mig här och d ädernas sido- gator det s som Pierre: Loti så ofta här

>Mellan fem och sex på eftermiddagen är hvarje lefvande va- relse naken; barn, ungdom, gamla män och kvinnor, alla sitta i något slags kar och bada. Och det äger rum hvar som helst, i trädgårdar, på gårdar, i butiker, till och med på dörrtröskeln, så att samtalet med grannarna på andra sidan gatan lättare. I denna situation motta; ;ikande, och de badande lämna utan den ringaste tvekan karet, för att erbjuda den besökande en stol eller växla några älskvärda talesätt med honom. Hvarken de unga flickorna eller de gamla gummorna vinna något genom detta ursprungliga uppträdande. En japansk kvinna utan sin långa kimono och sin breda, anspråksfulla lifgördel (obi) är ingenting an- nat än en liten gul varelse med krokiga ben och platt, formlöst bröst; icke ett spår blir r af deras artificiella små behag, som äro försvunna på samma gång som deras dräkt.>

Sanningen af denna anmärkning har säkert hvar och en erfarit, som har sett japanskorna i badet, och hvarje Japanbesökare har sett dem, om han också ej har sökt dem, ja till och med om han har försökt undvika dem, ty de synas, som sagdt, öfverallt morgon och I. Liksom hos fjärilarna är det oc pans Chry- santhemer endast vingarna, kläderna, som göra dem så förtjusande.

Månne madame Chrysanthemes urbild, Pierre Lotis japanska


























an försiggå -