10
r honom? — Mitt g först llen vida alltså ännu tillväcl tid att bes Men hur skulle jag finna henne? Flane nedåt strandgatan gick jag in till konsuln för en stor, oss nä ende kontinentalmakt, för att fråga efter henne. Om hon blifvit världsberömd, sedan Pierre Lotis bok kom ut, lär man väl känna henne ännu bättre i Nagasaki. Konsuln var icke hemma, och hans sekreterare hade alls ingen aning om Pierre Loti och kände hvarken till boken eller dess hjältinna. Kanske jag kunde få upplysningar hos den franske konsuln. Jag klättrade mellan vackra, tropiska trädgårdar upp till dennes bostad. Loti? Madame Chrysantheme? Han ryckte på axlarna. >Beklagar. Obekant.> Hur skulle han kunna känna hvarje sjöofficer, som spatserar omkring i Nagasa Det kommer så många franska krigs! Vanligen ta de in hos madame L., hotell Bellevues
Hotellet ligger alldeles nä Madame L. änka efter en fra sedan grundade en tidning i Tokit r du Japon. Eftei nummer dog tidningen, liksom dess grundläggare, af aftynin; slog änkan sig på hotellväsendet och behöfver ej längre kaffet, som jag intog på hotellterrassen vid hennes bord, frå henne efter Pierre Loti och madame Chrysantheme. Hon sl »Mais, monsieur, c'est un farceuwr! Han ha gasaki, men har hvarken haft hus eller hustru Z ju diktadt! Han bodde och åt hos mig.> — »Och madame Chrysantheme?» frågade jag vida »>Quant å car, de hon mig, »finns det tusen sådana här. behöfver bara hvissla, så komma de. Men Pierre Loti har aldrig bott tillsammans med någon sådan. Det enda sanna i hans bok är hans be i och hans anmärkning, att den förmenta bronshästen i Osuvatemplet är af nefritsten.»
Jag tog afsked och återvände bes)
hustru,
ournalist, som
-
pande d: med pennknifven, öfvertygat mig, att h brons. undrar, om historien med Pierre Loti, som hotel rinnan berättade mig, är lika oriktig som historien om stenhästen.
