| Redaktör och ansvarig utgifvare: Bengt Hägge. |
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD | Egare och förläggare: Aktiebolaget Östgöta Correspondentens Boktryckeri. Verkställande direktör: Gunnar Ridderstad. | ||
| ÖSTGÖTA-POSTEN. | ||||
| N:r 37. | Prenumerationspris: För helt år kr. 1:50, för tre qvartal kr. 1,15, för halft år 0,85 och ett qvartal 50 öre, postbefordringsafgiften inberäknad. Utkommer hvarje Fredag. |
Fredagen den 10 September. | Annonspris: Pr petiterad 8 öre; från främmande orter 10 öre. Utländska annonser 15 öre. Förlofnings-, vigsel- och födelseannonser 75 öre; dödsannons 1:50. Lösnummerpris 5 öre. Östgöta Correspondentens Boktryckeri i Linköping. |
1897 |
Tillkännagivanden
Advokat-Byrån,
Linköping, Storgatan 50 (öfver postkontoret, ombesörjer rättegångar, boutredningar, inkasseringar och kommissionärsuppdrag hos K. Befallningshafvande m. m.
Billigaste inkassotaxa:
För årskunder, vid liqvid efter anmaning högst en kr. innehafvare: v. Häradshöfding Per Arnander
(328,10)
e. Länsnotarien K. Arnander,
Kommissionär hos länsstyrelsen
Träffas å Landeskansliet kl. 10-2.
Postadress: Landskansliet (6717,5)
Kreatursmöte
vid Horn hålles Torsdagen den 23 Sep ember 1897.
(8812,261) Kommunalnämnden.
Länet och stiftet.
Vägstyrelserna. Vid sammanträde inför häradsrätten d. 7 d:s utsågos af resp. sockenombud till vägstyrelser m. m. inom nedannämnda häraders väghållningsdistrikt följande personer:
Inom Åkerbo härad till vägstyrelse: Godseg. W. Heyman, Idingstad, landtbrukaren Verner Karlsson i Mörtlösa och nämndeman K. F. Karlsson i Öfverby, med Alfr. Karlsson i Täljestad, nämndem. C. A. Andersson i Lundby och landtbr. Ludvig Carlsson i Åby såsom suppleanter. Till revisorer: hrr C. Brogren på Distorp, riksdagsm. Oskar Larsson i Mörtlösa och Hugo Key, Förråd, med hrr Trosell å Näsby, Josef Jonsson i Gällstad och F. Larsson i Skafvestad såsom suppleanter.
Inom Hanekinds härad till vägstyrelse: hrr d:r M. Feilitzen, Åkerstad, C. Veman, Haddorp och f. nämndem. C. J. Jonsson i Skog med godseg. C. Tersmeden å Ryd, B O. Hagelin å Bröttjestad och F. O. Brodin i Månestad såsom suppleanter. Till revisior: kyrkovärden C. A. Vahlgren i Värö, landtbr. H. Lundgren i Glyttinge och nämndem. K. A. Knutsson i Slestad med A. P. Svensson i Aska, nämndem. Justus Olsson i Ullevid och inspektor J. Blomberg i Sturefors såsom suppleanter.
Inom Bankekinds härad till vägstyrelse: nämndem. O. Andersson i Örminge, grefve Klingspor å Ekenäs och kammarjunkare Fr. Adlercreutz å Gräfsten med hrr insp. E. Silfversparre, Filip Olsson i Linneberga och J. A. Gustafsson i Katrineberg såsom suppleanter. Till revisorer: hrr insp. C. Broström i Åtvidaberg, landtbr. Jakob Kindström i Lerbåga och Adolf Olsson i Rödsten med bruksförvaltaren Axel Nygren i Åtvidaberg, ingeniör Ernst Mörtsell i Bersbo och ingeniör Edv. Schreiber i Sinnerstad såsom suppleanter.
Fängelseläkaren dr. Th. Theorell är tjenstledig under tre veckor och dr. E Lindahl är förordnad att under tiden uppehålla tjensten.
Från grafrensningen? Vid gräfning intill nordöstra hörnet af Vadstena klosterkyrka har i dagarna påträffats en stor hop halfmultnade hufvudskallar och andra menniskoben liggande i en hög och tydligen ditförda för icke så länge sedan. Troligen har man vid grafrensningen i kyrkan på 1820-talet samlat dem och nedlagt dem här, och om så är förklaras samtidigt hvarför så få skelett funnos under kyrkogolfvet vid nu företagen renovering. — Folkpratet tyder naturligtvis fyndet på helt annat sätt.
Egendomligt åskslag. Till Barometern skrifves: Sent på qvällen den 31 Aug. voro handelsresanden T. Östberg från Göteborg och hans skjutskarl på resa mellan Virserums och Målilla gästgifvaregårdar. Det var, som förut berättats, ett starkt åskväder der öfver orten den qvällen. Bäst våra resenärer åkte, kom en blixt och träffade åkdonet samt gick under hästens bukgjord, som afslets, och öfver ena skackeln, dervid åskstrålen urslet ena selfästet. Hästen segnade ned och stannade. Vid efterseende befans, att ingen af de åkande (skjutsman var gästgifvaren sjelf) skadats, liksom också hästen var oskadd, oaktadt åskstrålen gått både under hästen och öfver vagnens framdel. Hr. Östberg som påföljande dag pr järnväg fortsatte sin resa, förklarade sig aldrig varit med på en sådan "resetur" under de flera år han, med olika samfärdsmedel, genomrest vårt land.
Stölden å jernvägståget. (N. T). Med den såsom misstänkt att hafva å bantåget mellan Norrköping och Norsholm föröfvat stölden af en plånbok med inneliggande 2,185 kr. från kreaturshandlaren C. P. Samuelsson från Sätra tilltalade gårdfarihandlaren Johan Nylander från Gissebo hölls d. 7 d:s förnyad ransakning inför Lösings Bråbo och Memmings häradsrätt. På tillfrågan hvarför han lemnat så olika uppgifter om hvar han vistats de ifrågavarande dagarne svarade N., att "polismyndigheterna ville tvinga mig att bekänna". Som vittnen hördes i går detektivkonstapeln Aspling och kronolänsman Santhesson. Den förstnämnde berättade, att han kl. 8—9 på morgonen den 21 Juli talat med N. på polisvaktkontoret, hvarvid N. jakande besvarat af honom framstälda frågor: huruvida N. förlorat sin biljett på tåget, om han varit i ordvexling med konduktören samt om han af konduktören afvisats från tåget.
Kommissarien Santhesson berättade, att t. f. kronolänsman Ljungblom strax elter N:s häktande för S. omtalat, att man påträffat Nylander och att denne lemnade högst osannolika uppgifter. Vid ett förhör med N. hade vittnet äfven varit närvarande. Derunder hade N. fritt och otvunget medgifvit, att han varit med på tåget från Norrköping den 10 Juli. Då N. tillfrågats, hvart han sedan tagit vägen, skulle han ha svarat, att han rest till Norra Tjust. — Nylander påstod, att det var osanning att han sagt detta. — Kronolänsman Santhesson yrkade ansvar å N. för att han beskylt honom för falskt vittnesbörd inför rätta.
Allmänne åklagaren kronolänsman N. Erikson begärde uppskof för vidare utredning i målet. Målet uppsköts till den 2 nästkommande November, då Nylander ålades infinna sig vid äfventyr af hemtning.
Mordbrännaren Carl Leonard Östling, som natten till den 16 Augusti anlade mordbrand vid egendomen Vesttomta i Drothems socken, hvarvid en log- och en ladugårdsbyggnad jemte en mängd hö och inbergad gröda blefvo lågornas rof, har efter inför Hammarkinds häradsrätt den 7 d:s hållen ransakning, dömts till 8 års straffarbete och efter strafftidens utgång till förlust af medborgerligt förtroende likaledes under 8 år.
Medaljutdelning. Sistlidne söndag omedelbart etter gudstjensten öfverlemnades i Godegårds kyrka till f. kyrkovärden Leander Jansson i Hulu den af k. m:t honom gifna medaljen för medborgerlig förtjenst för 33 årigt kyrkovärdskap samt af Patriotiska sällskapet beviljade medaljer till Ulrik Jansson för 45 årig tjenst som orgeltrampare och till fjerdingsman C. F. Jakobsson för 41 årigt arbete som sådan. Medaljutdelningen förrättades af församlingens kyrkoherde K. Sundström, som till inledningsord för hög tidstalet valt kon. Davids ps. 101 v. 6.
Vackra donationer. Den nyligen här i Linköping aflidna enkefru Jeanna Kjerrström, född Johansson, har genom testamente förordnat, att af hennes qvarlåtenskap skola tio tusen (10,000) kr. utgå till en pensionsfond till förmån for behöfvande enkor och ogifta döttrar efter i tjensten eller såsom pensionerade aflidna underofficerare vid de båda lifgrenadierregementena, dock ej tillhörande musikkårerna. Fonden skall bära namnet "Jeanna Johansons pensionsfond". Pensionerna, hvilkas belopp ej få öfverstiga 100 kr. om året, utdelas af en styrelse, bestående af fyra i tjenst varande fanjunkare från hvartdera regementet, hvilka utses af resp. regementschefer. Förvaltningen granskas af minst tre revisorer från hvartdera regementet, utsedda af underofficerskårerna. Dessa revisorer skola beredas tillfälle att afgifva förslag vid utnämnandet af pensionärerna.
Utom denna donation har den aflidna bestämt att lifräntor med olika belopp (intill 150 kr. om året) skola utgå till sju namngifna fruntimmer, som dels stått i vänskapsförhållande dels varit i tjenst hos den aflidna.
Justitiestaten. Häradshöfdingen i Kinda och Ydre härads domsaga Hugo Hedenstierna har erhållit tjenstledighet från och med den 5 d:s till Oktober månads slut. I sammanhang härmed har e. o. hofrättsnotarien Carl Stålhammar förordnats att hålla första allmänna sammanträdet under årets hösteting med Ydre härad samt handlägga de under sammanträdets rättegångsdagar förekommande till domarens behandling hörande konkursärenden, hvaremot v. häradshöfdingen Erik Petersson förordnats att under tiden i öfrigt förvalta häradshöfdingeembetet i domsagan, jemväl beträffande handläggning af skiftesärenden.
Varnad barnmorskan. Barnmorskan Charlotta Gustafsson i Kimstad har af medicinalstyrelsen tilldelats varning för oförstånd i utöfningen af sitt kall som barnmorska, med anledning af sitt förhållande vid hustrun Vilhelmina Fors' barnsbörd den 24 Maj i år.
Återfunnen - död. Lägenhetsegaren Oskar Axelsson från Stockängen, hvilken i Maj månad försvann från sitt hem utan att man, trots ifrigt forskande, lyckats få reda på honom, har i början af veckan hittats död i Flädemotorps mosse inom Vestra Ny socken.
Axelsson, som innan han försvann upprepade gånger hade yttrat leda vid lifvet, har troligen tagit sig af daga genom att afskära pulsådrorna. Han var omkring 40 år.
Stöld af kringstrykare. Såsom misstänkt för att hafva begått inbrottsstöldsförsök i handelsboden vid Öringe i Ekeby socken den 27 Augusti misstänkes en okänd mansperson, omkring 40 år gammal, med undersätsig kroppsbyggnad, framåtlutande gång, ljust hår och röda mustascher, iklädd dåliga kläder. Denne har flera dagar varit synlig på trakten i sällskap med en ljuslagd, omkring 35-årig qvinna, liten till växten med klädning af mörkt, ljusprickigt tyg samt ljus schalett.
Om personerna anträffas hör underrättelse meddelas närmaste polistjensteman.
Vid Motala läroverk har till lärare antagits fil. kand. K. G. Harlin, östg.
Elgjagten. En elgtjur och en större elgko skötos i går, den 2 d:s, på Lotorps bys egor i Risinge socken af f. lifgrenadieren A. G. Frithiof, anstäld hos fabrikör J. Fröberg.
Afliden hundraåring. I den höga åldern af 100 år, 5 månader och 23 dagar afled den 26 Aug. Norra Solbergas äldste församlingsbo undantagsmannen Jöns Jonsson i Karstorp.
Den sekelgamle mannen var född i Björkö församling den 3 Mars 1797. Redan vid 13 års ålder måste han lemna föräldrahemmet och sjelf förtjen sitt bröd. Han gifte sig vid unga år och var först torpare 4 år i Brännkälla, ett under Glömminge numera indraget torp. Sedan var han arrendator i Muntarp och Lida. Genom sparsamhet och god hushållning blef han snart i tillfälle att köpa sig 1⁄4 mtl i Karstorp, hvarest han sedan bott i omkring 65 år. Sedan ett 30 tal år tillbaka har han varit enkeman.
Vid sin död hade den gamle varit sängligande i tvenne år. Han led dock ej af någon egentlig sjukdom.
Han efterlemnar en 76 årig dotter samt en afkomma i fje:de led.
Sjukhustugans i Tranås tomt är för liten, påstå samtliga landstingsmännen från Norra Vedbo i en af dem till Jönköpings läns landsting ingifven gemensam motion. Under påpekande af att den nuvarande tomten knappast lemnar utrymme för ekonomibyggnader och icke tillåter anläggandet af en mindre plantering, hemställa derför motionärerna, att landstinget måtte bevilja 1,200 kr. till inköp af den invid sjukstugan belägna tomten n:r 112, som eges af herrar O. Sandberg och J. Holmberg.
Till Skeda kyrka har fru Louise von Feilitzen å Åkerstad, i anledning af sönerna Reinhold och Victors konfirmation i lördags skänkt ett nytt antependium och en altarduk. Meddelaren utrycker önskvärdheten af att de andra Skedaborna följde exemplet och snyggade upp sitt tempel med nya bänkar, förskönadt takhvalf m. m.
Såsom misstänkt för barnamord har till länsfängelset i Jönköping införpassats pigan Agda Palm från Björkliden under Kiaryd i Wireda socken, hvilken den 29 sistl. Juni under resa med ångbåt mellan Hästholmen och Grenna lärer framfödt ett fullgånget foster, som sedermera försvunnit.
Vadstena klosterkyrka. I enlighet mead kyrkorådets förslag beslöto Vadstena och S:t Pers församlingar nyligen på kyrkostämma att till konungen ingifva anhållan om proposition till bästa riksdag angående ytterligare bidrag af statsmedel för restaureringen af Vadstena klosterkyrka.
Då det befunnits att de tillgängliga medlen äro otillräckliga för arbetets afslutande i enlighet med den uppgjorda planen, hade kyrkorådets ordförande, kontraktsprosten Fjetterström, i samarbete med kyrkobyggmästaren L. E. Petersson och kyrkorådets kassaförvaltarrekamrer O. W. Sundbergh uppgjort en tablå över kassaställningen, hvaraf framgår att för verkställande af det bestämda restaureringsarbetet och kyrkans inredning tarfvas ytterligare 16,058 kr. 15 öre. Ur den noggrant utförda tablån må anföras att hiltills influtna medel utgöra 151,492 kr. 51 öre (deraf 91,500 kr. från staten och 46,516 från församlingarna). Utgifterna till dato gå till 151.181 kr. 36 öre. Återstå således att disponera öfver kr. 3 311.15. och beräknas ytterligare inflyta 9,650 kr. Återstående kostnader beräknas till kr. 29,020. Bristen har uppstått derigenom att en del arbeten måst utföras utöfver dem som upptogos i det ursprungliga restaureringsförslaget. hufvudsakligast ombyggnad af östra gafveln och 12 sträfpelare samt läggandet af skiffertak i stället för plåttak, för hvilka öfverarbeten kostnaden uppgått till kr. 48,735, hvarifrån dock afgår en besparing på i förslaget upptagna men ej behöfliga och derför ej verkstälda arbeten på 9,100 kr.
Församlingarna ha, som bekant, vid beslutet om kyrkans restaurering förbundit sig att tillskjuta det belopp som efter den godkända arbetsplanen kunde ytterligare erfordras utöfver det af riksdagen beviljade anslaget 100,000 kr., dock under upprepadt förbehåll att församlingarnas tillskott ej skulle öfverstiga 50,000 kr. Kyrkan är, som kändt, statens egendom.
Grundstötning. (N. T.).
Skonerten "Hjalmar", förd af kapten
Bengtsson, råkade, då den häromdagen afgick
från Norrköping, att stöta på grund i
Bråviken vid Skallarna, i närheten af
Gärstad udde. Ångaren "Isbjörn" jemte
en annan ångare hafva försökt taga
fartyget af grundet, men hafva icke
lyckats häri. Vid ett af dessa försök
råkade "Isbjörn" att slita af ena masten
på det nödstälda fartyget. Det tros
att detsamma nu blifvit vrak.
Fartyget var hemmahörande i Vestervik och
var destineradt från Norrköping till
Vittvik, men innehade icke någon last.
Fartygets befälhafvare hade i onsdags
begifvit sig till Norrköping för att
försöka få detsamma såldt; men något köp
blef icke af.
Risinge
hushållningsgilles medlemmar till ett antal af
20 gjorde den 1 d:s sin beramade
utflykt till Ö. Eneby och Qvillinge
socknar och besökte derunder
egendomarna Ringstad, Loddby, Krusenhof och
Björnsnäs samt Norrvikens
trädgårdar. Å Åby gästgifvaregård intogo
gillesledamöterna med flere af ortens
godsegare derpå gemensam middag.
Hemresan anträddes vid 7-tiden på
aftonen.
Stationsinspektorsbefattningen i Linköping
sökes — skrifves det till oss — af
följande jernvägstjenstemän:
stationsinspektörerna P. Lagergréen,
Herrljunga, P. B. Söderlund, Tenhult, J. A.
Wettel, Moholm, G. Groth, Nässjö,
R. Egnell, Örtofta, J. Ljunggren,
Elmhult, P. Nilson, Engelholm, R.
Granberg, Kattarp, A. B. Wallin,
Stugsund, G. A. Ekholm, Knifsta, G. Hjelm,
Östersund, G. Friberg, Örnsköldsvik
och E von Post, Sollefteå, samt
bokhållaren M. Bratt, Malmö.
Frågan om särskild
slagtlag. Med anledning af riksdagens
skrifvelse den 24 April 1896, att k. m:t
täcktes dels låta utröna om och till
hvilken utsträckning stadganden
kunde meddelas i syfte att vid slagt
af hemdjur minsta möjliga lidande
medels förutgående bedöfning eller på
annat ändamålsenligt sätt tillfogas
djuren, dels ock, derest utredningen
dertill föranledde, låta utarbeta och
för riksdagen framlägga förslag till
lagstiftning i ämnet har k. m:t nu
infordrat länsstyrelsernas utlåtanden
huruvida, för vinnande af sagda
ändamål, föreskrifter borde utfärdas
rörande förfaringssättet vid slagt,
der detta yrkesmessigt bedrifves.
Godt bryggerikorn
kommer troligen i år att betinga högt
pris. Förhållandet är nämligen att i
södra Skåne har detta sädesslag
redan för länge sedan till följd af
frodighet och slagregn legat i hvirflar
utmed marken och på många ställen
befanns det vid skörden öfvergrodt
af rotskott. Man hoppades dock i det
längsta att kärnan ändock skulle
blifva fullväxt, men tyvärr är ej så
fallet. Tusentals tunnland å skånska
slätten, besådda med korn, komma
att lemna i stället för bryggerivara ej
ens fullt användbart foderkorn.
Åskans härjningar.
Nämdemannen Karlsson i Larum, Dalhems
socken, ladugård antändes sistl.
torsdag af åskeld och nedbrann med
inbergad gröda. Byggnaden var lågt
försäkrad, hvarför egaren gör stor
förlust.
En större
trädgårdsutställning med anslag af
hushållningssällskapet kommer att anordnas i
Vestervik den 25 och 26 dennes.
Skeninge höstmarknad
eller den så kallade Stormarknaden
hölls den 2 och 3 dennes och var
ganska talrikt besökt, icke minst af
ungdom och den tjenande klassen
under loppet af första
marknadsdagen
Å den rymliga saluplatsen för nötboskap och hästar fans god tillgång på i allmänhet rätt goda djur af det förra slaget. Prisen tycktes isynnerhet för oxar ställa sig till säljarnes fördel i det att paret betaltes med 250—550 kronor, kor vexlade mellan 70—160 och tjurar mellan 100—200 kronor stycket. — Från Skeninge jernvägsstation afgingo 47 vagnar, lastade med 493 djur, hvaraf 12 vagnar med 144 djur till Stockholm, 3 vagnar med 35 djur till Kristiania och 1 vagn med 10 djur till Sundsvall samt 31 vagnar med 304 djur till andra stationer, såsom Örebro, Hallsberg m. fl.
På Trädgårdstorget var tillförseln af trädgårdsalster ganska rikligt så till mängd som slag. På trävarutorget fans ymnig tillgång af trä- och laggkärl samt möbler, hvilket allt syntes vinna rask omsättning. I ståndraderna och vid borden å Stora torget var de köplystnes antal allt utom fåtaligt. Ändå större var de besökandes mängd vid de talrika så kallade ”marknadsnöjena”, af hvilka ej mindre än 3 karuseller, 1 cirkus (”Circus National”) och skjutbanor m. m., dem ingen räkna kunde, lockade de många nöjeslystna och gjorde helt visst goda skördar af tjugufem- och tioöringar ur allmänhetens mer eller mindre välförsedda kassor.
Vid detta liksom vid andra dylika tillfällen visade sig nykterheten ej just så alldeles allmän.
Bland förfriskningsställen hade det i staden nyanlagda konditoriet med sitt kafé att, dess bättre, glädja sig åt en ganska god omsättning.
Till kyrkoherde i
Furingstads konsistoriella pastorat valdes i
söndags i andra förslagsrummet
uppförde kontraktsprosten S. A. Sundberg
i Grebo med 3,491 röster af 24
röstande. Första förslagsrummets
innehafvare kyrkoherden C. J. A.
Gustafson i Tingstad erhöll 450 röster af 8
röstande; tredje förslagsrummets
ingen röst.
Östergötlands
veterinärförening hade sitt ordinarie
årsmöte i Linköpings trädgårdsförening
sistl. torsdag, den 2 d:s, hvarvid
distriktsveterinär Almqvist i Finspong
talade om "spatt hos hästar och dess
behandling", länsveterinär Bergstrand
om "tuberkulinundersökningar".
Bland andra frågor, som diskuterades, må nämnas slagthusfrågan ur djurskyddsvänlig synpunkt samt frågan om ny veterinärstyrelse.
Efter förhandlingarnas slut vidtog ett angenämt samqväm, som bröts först då nattågen kallade mötesdeltagarne att återresa hvar och en till sitt hem.
Afsked med pension är
af k. m:t beviljad jägmästaren i Kinda
revir Erik G:son Hjort, hvilken i 42
år varit i skogsstatens tjenst, deraf
39 år såsom ordinarie revirförvaltare.
Å
Linköping-Fogelstabanan pågår nu arbetet med all
kraft. Icke mindre än ett 50-tal nya
arbetare äro i dagarne antagna. Den
stora banken vid Fogelsta, som
kanske kräft det styfvaste arbetet på
hela linien, är nu i det närmaste
färdig och planeringen vid Fogelsta
station, der stora utgräfningar måste
företagas, närmar sig äfven sin
fullbordan.
Man tror dock ej att hela linien detta oaktadt skall bli färdig till den kontraherade tiden, 1 Oktober, utan först den 15 i samma månad, hvadan icke någon gemensam tidtabell för de båda banorna kan uppgöras till den 1 i samma månad utan först något senare.
Den nya signalapparaten vid Fogelsta station är uppsatt i ett särskildt och för detta ändamål nybygdt hus och lärer tjenstgöra förträffligt. Apparaten kostar på platsen 8,000 kronor.
Minnesvård öfver
prosten Neander. Några af
prosten Johannes Neanders vänner
beslöto i fjol att sätta igång en
insamling af medel för resande af en
minnesvård på hans graf å Risinge gamla kyrkogård. Resultatet af denna
insamling blev, att man hos firman
Nelsons stenhuggeri i Linköping
kunde beställa en stor och prydlig
grafvård, som för en tid sedan
restes öfver den afhållne
församlingsherdens grift.
Å minnesstenen läses följande:
Kontraktsprosten Johannes Neander,
född den 16⁄10 1846,
död den 25⁄3 1895,
samt orden:
”Si vi går upp till Jerusalem”.
hvilka voro hans sista predikotext.
”Gubben Alriks” koja.
Den som i dessa dagar företager en
promenad längs Humlebergsgatan
ända ut till ”gamla vallen” skall der
öfverraskas af att på höger hand
finna en fristående liten koja, ett par
tre alnar i fyrkant, hvilken förut ej
observerats. Men ännu större blir
öfverraskningen, då man finner att
kojan bebos af en mensklig varelse.
Man skulle på sin höjd ha trott, att
den kunde herberga höns eller
kaniner, ty såsom en mensklig bostad
ser den sannerligen ej ut. Och dock
har här bott under 6 à 7 år och bor
ännu en ensam gammal omkring
70-årig gubbe, känd under namnet Alrik,
förr murerirarbetare, nu
lappskommakare.
Kojan utgöres af ett gammalt kasseradt bodstånd af vanliga bräder och med lämmar på ena långsidan. Detta stånd har upprests i lä bakom en logbyggnad — denna är nu nedrifven, hvarför kojan, som förut stått i skymundan nu blifvit synlig — och blifvit försedd med två små fönsterrutor, en på hvardera af de fristående sidorna. Vidare har på samma fristående sidor uppmurats skyddsväggar af kasseradt tegel. Gubben Alrik har sjelf ombonat sin koja på detta sätt. Utvändigt har han ordnat med slingerväxter och en liten blomsterrabatt, så att det hela ser mycket ”idylliskt” ut.
I denna koja har, som nämndt är, ”gubben Alrik” bott både vinter och sommar under flera år. Naturligtvis har eld eller lyse icke fått på något sätt användas i kyffet, men Alrik har ändock aldrig klagat öfver kyla. Tvärtom har han svarat, då man frågat om han ej fröse: ”jag har lika varmt som Ni vid Edra spislar”. Alrik är gammal och ofärdig — han använder ett träben — och man har derför velat att gubben skulle flytta till fattiginrättningen, der han erhölle både god bostad och vård; men när man drager på den tråden, blir gubben arg och förklarar att han trifs bra, der han bor. Och gubben vet, hvad han vill, så att det duger inte att propsa med honom, utan han har fått sköta sig som han velat. Mat har han fått hemta på fattiginrättningen. Dessutom förtjenar han åtskilligt på sitt arbete.
Sedan nu den uthusbyggnad rifvits, bakom hvilken kojan stått skyddad för vinterstormarne, liksom ock för nyfiknas åsyn, ter den sig helt fristående och erbjuder ett skäligen ömkligt skådespel. Naturligtvis kan kojan ej få qvarstå på sin nuvarande plats. Alrik ämnar också flytta den. Han har fått löfte att placera den i skydd af något annat uthus der i närheten. Flytta till fattighuset vill gubben på inga vilkor.
Redan innan Alrik skaffade sig marknadsståndet att bo i skall han ha varit van vid friluftslif, ity att han lär ha bott 10 år på en höskulle.
”Bortförd af en hafsörn?”
Den under denna rubrik förut
omtalade 2-åriga dottern till lotsen
Olsson på Upplångö i Misterhults
skärgård, som tisdagen den 24 Augusti
försvann från hemmet och om
hvilken man förmodade att hon blifvit
bortförd af en större hafsörn, fans i
tisdags f. v. uppfluten i närheten af ön.
Hon hade förmodligen sjunkit ned i
äfjan och derför ej kunnat anträffas
vid de företagna draggningarna.
Jönköpings läns
hushållningssällskap hade i lördags
sitt sommarmöte, besökt af ett
30-tal medlemmar, i Jönköping under
hofmarskalken F. von Strokirchs
ordförandeskap. Dervid forekommo
förvaltningsutskottets och revisorernas
berättelser öfver sällskapets
verksamhet under 1896, för hvilken
beviljades ansvarsfrihet. Sällskapets
tillgångar voro vid nämnda års början
bokförda till kr. 98,670: 48 och vid
dess slut till kr. 98,416: 62.
Det anslag af 2,000 kr., som vid senaste Decembersammanträdet beviljats till inköp af ayrshire- och korthornstjurar, höjdes intill 5,000 kr., hvaraf 2,000 utan återbetalningsskyldighet.
Konkursärende. Staten i
urarfvakonkursen efter afl.
fabriksidkaren P. A. Sandstedt i Nässjö visar
tillgångar kr. 342,438: 12, skulder kr.
331,251: 51, hvadan ett öfverskott
uppstått utgörande kr. 11,186: 61. Till
gode män ha utsetts
häradshöfdingarne J. V. Nordström, Jönköping,
och N. Stråhle, Norrköping, samt
postmästaren V. Fagrell, Nässjö. Rättens
ombudsman är hofrätts e. o. notarien
Fogelström.
Minnesmedaljer åt
underofficerare. . Efter hvad Sm.
Alleh. låtit sig berättas, har från
respektive regementen infordrats
uppgift å de underofficerare, som i minst
16 år tjenat vid regementet
oförvitligen, deraf i minst 6 år som
underofficerare. Man sätter denna sak i
förbindelse med det bebådade regnet
af utmärkelser under
jubileumsdagarna och håller före, att meningen
är att hugna ett stort antal af arméns
erkändt pligttrogna och dugliga
underofficerare med särskilda
minnestecken.
Judars fattigvård.
Länsstyrelsen har tillstyrkt bifall till att
utfattiga mosaiska trosbekännare
hädanefter skola underhållas på sätt
andra trosbekännares fattige genom
den kommun inom hvilken de äro
skrifna, och icke såsom nu af de
mosaiska församlingarna.
Ett eldsvådetillbud
inträffade i fredags afton vid half 10-tiden
å Malmen. En uppasserska råkade
vid påfyllning af en lampa spilla ut
fotogen i ett diskrum i
officerspaviljongen och tände på den med en
tändsticka för att så medels få bort den.
Elden flammade emellertid ut till
oberäknadt omfång, men blef snart qväfd
genom att en tillskyndande officer
kastade sin kappa öfver den.
Emellertid hade brandsignal gifvits och det
vardt allmän uppståndelse och oro
bland det yrvakna manskapet, hvars
hjelp dock ej behöfde anlitas.
Östergötlands Dagblads
försäljning, som en tid varit på
tal i pressen, bekräftas nu af
tidningen sjelf, som omtalar, att redaktör
K. Hammarberg (hittills medarbetare
i Dagens Nyheter} samt hans broder
redaktionssekreteraren i Göt.
Handels-Tidn. M. Hammarberg "genom
nyss afslutadt köp blifvit egare af
flertalet aktier" i tidningsbolaget,
hvadan de å stämman i lördags invaldes
i bolagets styrelse, som jemte dem
består af bolagets ekonomichef,
direktör K. Nisbeth. Den förutvarande
styrelsen har afgått. Likaså skall
nuvarande redaktören, lektor J.
Bergman, afgå med denna månads utgång.
Att han skall efterträdas såsom
ledande redaktör af Y. Svartengren i
Upsala har varit på tal, men är ej
ännu afgjordt, efter hvad Ö. D. sjelf
upplyser.
Ö. D:s nuvarande redaktion bifogar till sin notis om affären följande:
”Vi uppskjuta tillsvidare de reflexioner, till hvilka tidningsköpet och dermed sammanhängande omständigheter kunna föranleda. Blott det vilja vi för dagen tillägga, att vi känna de nya egarne som pålitligt frisinnade personer.”
Efter allt att döma är det meningen att tidningen skall redigeras i samma s. k. ”frisinnade” anda som hittills, hvadan härvidlag ej kan bli tal om något systemskifte — såsom fallet var vid Svenska Dagbladets försäljning — och då lär väl ej heller tredje mans rätt på något sätt genom köpet ha trädts för nära.
Störste aktieegaren i tidningsbolaget har förut varit grosshandlaren Pehr Swartz i Norrköping, som innehaft omkring 3⁄4 af alla aktierna. Han har hela tiden varit företagets pålitliga ekonomiska stöd, och om han äfven såsom tidningsmecenat icke behöft offra sådana summor som De Laval fick offra på sin tidning, så har han dook ådagalagt ett uppoffrande intresse för pressen, som förtjenar verkligt erkännande.
Kalmar regemente på
fältmanöver. Till Ö. C.
skrifves: Sistlidna söndag, den 5 Sept.,
strax efter middagen, afmarscherade
Kalmar regemente, med stam och
beväring, omkring 1,500 man, från
Hultsfred ut på en tre dagars fältmanöver,
som pågår öfver Hvena socken, öfver
Storebro och Falla i Vimmerby
socken fram till Vimmerby stad,
hvaromkring ”sjelfva” slaget står på
måndagen och tisdagen. Regementet, som
är deladt på två emot hvarandra
opererande kårer, åtföljes af Södra Vedbo
sqvadron utaf Smålands
husarregemente. Första natten gick ena
styrkan i bivack vid Lådingsfall emot
Hvenakanten och den andra styrkan
vid Skillingarum, vester om
Vimmerby. På ömse sidor om Stångån stodo
således trupperna. Den anfallande
(större) styrkan var den som kom
öster ifrån, för att från höjderna
ofvanför Vimmerby intaga staden och
öfvergå ån samt sedan få fri passage
uppåt Östergötland, medan den
andra (mindre) styrkan höll stånd
ofvanför Åbro och försökte jaga undan
”fienden”. Omkring Vimmerby, der dessa
stridsöfningar pågingo, fick man
således under ett par dagar se och
höra militärerna, med de smattrande
gevärssalvorna och den goda
regementsmusiken.
Ett större, vackert
fackeltåg hade i lördags afton
anordnats på Kalmar regementes lägerplats
Hultsfred, hvarest då hållits
generalmönstring. Utom musik och sång,
hade af beväringen uttagits ett antal
fackelbärare, som efter mörkrets
inbrott i ordnade led marscherade
öfver slätten fram till
officerspaviljongen, der facklorna nedlades i en hög
och gaf en vacker, färgrik tafla öfver
hela lägret, skrifves till Ö. C.
Till stipendiat inom andra
arméfördelningen — der, såsom
bekant, de densamma tillhörande
regementen turvis inom sig välja en
sådan och der för året andra
lifgrenadierregementet har
bestämmanderätten — har öfverstelöjtnanten friherre
Victor Rehbinder blifvit utsedd med
ett anslag 1,000 kronor. Det lär vara
Ryssland, som friherre Rehbinder för
en tid af tre månader valt till fält
för sina militära studier och
iakttagelser.
560
— Jag skulle kunna visa er edra egna bref. Ni har lånat er till handlingar, som äro ovärdiga en undersåte; men, icke nog dermed, ni talar i dessa bref om mig och min regering på ett sätt, som visar, att ni vida lättare kan förglömma er pligt, ert samvete, er ära, ert fädernesland, än edra fantasier, än ert lynnes flyktiga bojelser. Jag har redan emottagit Armfelts revolutionsplan; ah, min fröken, ert öde ligger i min hand, kom i håg, i min.
Fröken Rudensköld kände sig helt och hållet tillintetgjord. Hon var nära att sjunka till hertigens fötter.
— I denna stund, fortsatte hertigen …
Fröken Rudensköld spratt till vid detta ord.
— I denna stund, upprepade hon.
— Äro ordres redan utfärdade att fängsla edra vänner och — er.
Hertigen dröjde något på det sista ordet.
Ännu stod fröken Rudensköld, men hon var blek som ett lik. Elden hade flytt från hennes ögon och styrkan från hennes lemmar. Hon skälfde, men hon stod ändock.
Det gifves stunder, då hjertat, likt ett stannadt ur, ej slår mera, och tanken, lik en orörlig visare, endast pekar på en enda punkt.
Fröken Rudensköld befann sig i ett sådant tillstånd.
— Ni har spelat ett djerft spel, min förken, återtog hertigen, ett förmätet spel. Under en intagande mask har ni dolt den intrigerande upprorsmakerskan. Ni antog marionettens roll, i hopp att ingen skulle se trådarne, som ledde edra rörelser. Ni har bedragit er. Hemfallen åt en häftig passion, har ni blindt öfverlåtit er åt dess sväfvande utflygter, färdig nu att falla ett offer derför. Brotter kräfver straff.
561
Fröken Rudensköld var i denna stund qvinna. Förkrossad sjönk hon till hertigens fötter.
— Nåd, ers höghet, nåd!
— Ochså jag har legat för era fötter och bedt er om nåd.
— Nåd, nåd!
Hertigen log.
— Hvar är nu ert mod, min fröken? Då straffet träder fram i all sin nakna sanning inför er, böjes ert eljest så stolta hufvud i stoftet. Nu beder ni mig, ehuru ni kunnat befalla öfver mig. Brottet har sitt samvete, straffet sin fasa. Dem fattar ni, men icke min kärlek. Hvarför skall brottet vara mägtigare än kärleken? Samvetet spökar, min fröken.
— Barmhertighet, ers höghet!
— Vill ni återtaga pensionsbrefvet?
— Min gud!
— Ger ni mig rättighet att fördubbla pensionssumman?
— Hertig!
— Bifaller ni min önskan att inköpa en landtegendom åt er?
Fröken Rudensköld gömde sitt ansigte i sin a händer.
— Tillter ni mig att få förvandla en fläck af jorden till ett paradis åt er?
— Allsmägtiga försyn!
— Endast er kärlek kan försona ert brott.
Utan att svara lade hon blott handen på sitt bröst.
— Ni ville icke, jag sade er att ni skulle.
Långsamt reste sig fröken Rudensköld upp. Alla det varma hjertats tjusande illusioner hade på en gång vikit ifrån henne. Måhända var det likväl mindre fasan för det brott, hvarför hertigen beskylde henne, än för det han föreslog, som i detta ögonblick inverkade på henne.
564
NITTONDE KAPITLET.
Forsters bröllop.
Ingemarshof är en af Stockholms stads prydligaste och största Malmgårdar. Bergsrådet Sandels lät redan under förra århundradet uppföra det envånings-stenhus med sina flyglar, som ännu finnes qvar. Kammar-rådet Gust. von Stockenström, som sedan var egare deraf, sålde egendomen 1797 tilI kammarherren Gr. Nils Gyldenstolpe. Utom åbygnaden och en vacker trädgård, lyda derunder tvänne rikt bärande ängar och andra fruktbara egor, allt gränsande intill Roslagstullgata och tullhus. På senare tider har man genom odlingar mycket förbättrat dessa egor.
Ingemarshof egdes i äldsta tider af Ingemar Fredbom, som förmodligen också gifvit stället sitt namn. Denne man var gift med en Hising. Det berättas, att han skänkt en liten del af egendomen, den delen deraf, som var belägen i hörnet af Roslagstullgatan och vägen till Ladugårdslandet, åt sin trotjenare Claes, hvilken der uppbygde och anlade ett värdshus, som efter honom kallades "Claes på hörnet", och ännu i dag bibehåller detta namn[1].
Värdshuset var under den tid, vi här beskrifva, särdeles på modet. Icke allenast la haute volée hade här ofta sina festliga tıllställningar, utan äfven medelklassen begagnade stället vid högtidligare tillfällen. Det var nämligen då, hvad Blåporten sedermera blef, kanske till och med nästan mer än det.
557
— Ni vänder er om, lätta steg nalkas, och jag …
— Ni …?
— Och jag faller till edra fötter.
Hertigen gjorde dervid en framåtlutande, nästan knäböjande rörelse för fröken Rudensköld, som tog ett steg tillbaka och utsträckte sin hand emot honom.
— Nalkas mig icke, ers höghet.
Hertigen såg nu i sin ordning förvånad upp.
— Ni har gifvit mig ett pensionsbref?
— Visserligen …
— Ni vill fördubbla summan?
— Alldeles det.
— Mångdubbla den?
— Ja, ja!
— Ni vill skaffa mig en landtegendom?
— Jag håller mitt löfte.
— Förvandla den till ett paradis?
— Befall, och er vilja skall i allt efterkommas.
— Ah, ers höghet, jag vill icke befalla öfver er.
Hertigen närmade sig henne. Hans ansigte klarnade allt mer och mer.
— Jag vill ej hafva någon landtegendom af er.
— Verkligen?
— Icke heller någon mångdubblad pension?
Hertigen blef synbart allt mer och mer betagen. Han trodde ett ögonblick, att hon endast af kärlek ville öfverlemna sig.
— Jag vill icke en gång hafva någon pension af er. Se här, ers höghet, får jag återlemna ert pensionsbref, jemte de tusen riksdalerna.
— Ni vill ej hafva dem?
— Icke af er, nådige herre.
Hertigen tycktes ej förstå henne.
— Jag värderar högt er goda vilja, hertig, att tänka på mitt bästa, men jag vill icke blifva er gäldenär.
- ↑ N. b. när detta skrefs.
