mann skulle rödfärga blåa stålet; hwarpå ochså den prydeliga ludren wart högt anbläster / och därefter sökte stridshoparna strax at hämna sin skada. Grymer tog på sig en kåstelig brynja / och war den hjälten tamer eller snäller til sådant snellwerk. Hans wapnskrud prydde honom / och swerdet skjen härliga / alla skyndade sig til strids och stenar utkastades / farande hela heren emot Bjarmarna. Hareks hårda männ slogos / och täflade den ena öfwer den andra til strids. Såren gränjade wid swerdahuggen / ty Grund söndrade folkets lif / spjut och pilar skötos hwast / och Grymer upeggjade fast mannskapet. Karl såg på kämparnas slagsmål / och bet hans swerd länge på skjöldar samt hjälmar / åstadkomande stor dödsgjäld. Alt brast wid hans stora hugg / och hans skinande swerd smygde sig in i hjärtan. Kongsmännen nego til jorden i detta fächtandet / så at hramar samlade sig til at slita stekar; örnungarna skreko högt / och rofdiuren nåkade sig til fåren; höken gol öfwer sin warma stek / och mången warg war wid denna stridsleken tilstädes. Grund skyndade sig imedlertid at hugga / och stod hans swerd i blod. Det befann kong Karl / at han klöf och ref mannskapet med sina wapn / och worda således deras bröst häftigt upswullna af wrede emot hwarannan där i striden. Men som de alt mera och mera förökade sina hugg / ty wart kongen med sår öfwerhopad / och sedan blodet utströmat / föll han neder / och hans armar flöto i blod / hwarpå de ljusa Ödes Jungfrur bud honom dädan til Odens hem.
När Karl således war fallen til jorden / och ulfwarna såto kåta wid honom / rasade STymer fram igenom stridsflockarna / så at det gjäste och tjöt i eggafloden. Grunder rosade då sig / at hafwa beröfwat de käcka kämparna en klar seger / i det kong Karl fallit och Erik blifwit klufwen med swerd / sägjande han widare til Grymer: nu står det dig åter / at gå til sträng swerdskamp / du må nu hämnas och ställa dig til strids emot mig / och är nu wäl tid at mitt swerd ochså klyfwer dig. Mann rönte eller såg strax en mörk stridsdima / doch bar Grymer sig därwid åt såsom en jungeld; så at när dessa båda kämpar anföllo hwarannan / rödfärgade de swerden i såren / och swingade dem högt / ökande således stridsgillet. Å sidstone rann röda bloden ur Grunde / ty de täta huggen upwäckte såralöder / och Grymer
D 2
