Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
17

upgaf ett hisligt segerrop / warande hans swerd blandat med etter. Grundes fall hållte blodforssar ur såren / hwilka hela kämpen omflödade. Hans hjälm klyfdes / och dy for sträfwet af och bröstet feck hål. / skjärande swerdet där sönder Grund / så at mann såg såraåar utflyta. Spjuten flögo tida / och pilarna refwo samt skuro hopetals; swerden beto starkt och skilde hufwuden frå härderna / såsom hade det gått genom snjö; då sprungo jämnwäl armringar frå förnäma männ / ty blåa swerdeggar refwo sönder skjölarna och lifwapnen. Flydde altså mannskapet ut på skjepen / och for då hwar såsom han mäst orkade / blifwande skjepen altså skilda från hwarandra / bodandes landsmännen liten frid. Fräcka männ gingo då småningom / och deras hårdar gjäste ändå.

Mann förnam ej / at Harek flydde / eller at denna gilda kongen wende sig ur striden / utan måste mann drygt söka den kämpen; men hans männ gingo til Grym och sade: här har du den hetsiga kämpen / som wäl war tunger doch modigt stridde såsom en unger; dit beröm är falskt om mann skulle honom fälla / ty wi kåm ingestädes nära slikan mann. Grymer kastade då ögonen på kongen / men det war ej så altings samt eller helt dem emellan. Folket war sorgse öfwer Hjalmars död / hade doch redan hämnat den nöden å sin sida. Grymer sade: min swärfader har nu mistat andan / och war din son märkelig samt stark; wj mågom dy nu räkna mannskaps fallet lika / och låtom oss för jämt skatta Grundes och Jarlens död; få tag och nu / du kong / wid fredighet och lif / som warit i striden nog trygger och rasker / behållande dina breda skjep och riket Bjarmaland. Denna hjältens råd war både blidt och kjärt / och bundo de så sin emellan en täck trohet / hälst kongen sig däröfwer fägnade / at han feck lefwa. Han styrde sin flotta til Bjarmaland / och kämparna läto sina wapn hwila / men de som sårada woro / flyttades hem. De utlefda wordo högada / och alla som tarfde / fingo läkning. Grymer behöllt rikswäldet och hans mägtiga Fru prisade honom; han war dyr / wältalig samt wänlig / så at alla undersåtare tyckte honom wara berömlig.