doch nännes jag ej dräpa tig / ty thet är större skam för tig at lefwa med lemmalyte och sorgeqwal / än at dö. Ty lät han bryta sönder hans arm eller hand och fotläggar / och sände så honom hem i sitt rike / så at han war til ingen ting mera beqwäm. När Agnar Hrokarsson / war tolf wintrar gamal / tycktes man icke hafwa sedt en sådan man / och war han i alla beställningar förmer än andra. Han wardt en stor krigsman och så berömd / at han är wida bekant i forna Historier / för thet han hafwer warit en ibland the förnämste Hieltar af them / som warit förr eller efter hans tid. Han giorde sig kunnig om then siön / uti hwilken Hroker hade kastat ringen om bord / och hafwa många sökt efter honom med allehanda konster / utan at kunna finna honom. Agnar kommer nu med sina skiepp uti samma fiärd / och sade at thet wore ett lätt och kiäckt råd at sökia upp ringen / om man hade noga i acht tagit stället / therest han blef utkastat. Hwilket när thet war honom berättadt / begynner Agnar at sökia til diupet och for i qwaf / kom sedan upp / och hade ej ringen; åter for han ned andra resan / doch hade han äntå icke funnit honom / när han war upkommen igen. Tå sade han: illa är härefter sökt wordet; han gick så ned igen tredie gången til botten / och kom då up med ringen / blifwande af thetta ganska namnkunnig och mera berömlig / än hans fader. Sitter han nu stilla i sitt rike om wintrarna / men om somrarna war han i siöröfweri. Thet samma giorde ochså Konung Helge / och wardt äf-
