emedan jag hafwer then förnämsta och berömligaste Konung. Drottning Oluf sade: icke må du glädias så mycket theröfwer / som du tycker / ty han är din fader / och jag din moder. Yrsa swarade: nu tror jag mitt möderne wara thet wärsta och grymmasta / ty thetta är ett sådant efterdöme som aldrig lär finnas i någon tid. Härföre hafwer du at tacka Konung Helge och min wrede / sade Drottning Oluf; men nu wil jag biuda tig hem til mig med all heder och wyrdnad / som tig anstår / och undfägna tig i all ting såsom jag bäst kan och förmår. Yrsa sade: icke wet jag nu huru thet lyckas / men intet wil jag längre blifwa här sedan jag wet hwad odöme eller sällsam händelse mig påkommit. Hon finner sedan sin Herre Konung Helge / och berättar honom huru bedröfweligen här med war tilgångit: mycket ondt möderne hafwer tu / sade Konungen / doch wil jag at så skal blifwa som skiedt är; men hon sade thet ingalunda kunna blifwa therwid / at hon längre wistades tilsammans med honom ifrån then tiden. Ty reste Drottning Yrsa hem med Drottning Olof / och war hos henne i Saxen en tid; men thetta gick Konung Helge så högt til sinnes / at han lades til sängs / och war högeligen bedröfwad / tyckandes sig ingenstädes finna något nögie / utan ther som Yrsa war / doch drögde andra Kongar länge med thet / at fria til henne / i synnerhet / som man altid wäntade / at han skulle komma til henne / i thet han jämwäl sig sielf utlät / at han misstyckte om hon skulle blifwa gift med någon annan.
