ma qwinnor uppehölle sig ther sammastädes / så allena och så långt afsides från annat folk. Den äldsta af them swarade: alt har sin orsak / goda swänner / och ärom wi bägge här för then orsak skull / at en rik Konung begiärade min dotter til ächta / men efter som hon thet icke behagade / hotade han henne däremot med wärkligit öfwerwåld / och förthenskull hafwer jag nu henne här i löndom hos mig imedlertid som hennes fader är borta i siöröfweri. The frågade än widare ho hennes fader wore? Modren swarade: hon är Finska Konungens dotter / och åter sporde the hwad the bådo heto? Hon sade: jag heter Ingeborg / men dottren Hwita bemälte Finna Konungens dotter / men jag är hans frilla. En annan mö war ther ochså / som upwachtade them; Konungens män tyckte wäl om them / och beslöto sins emellan at försökia om hon wille fara bort med them / at gifta sig med Konung Hring; ty wardt thetta ärendet af then förnämsta sändemannen framburit för henne. Hon swarade icke strax här til / utan sade sig intet kunna giöra härutinnan / emedan hon stode under sin moders målsmanskap / och at hon hemstälte henne altsammans. Modren swarade: nu är som man plägat seya / at uti al fara och swårighet / warder omsider något til råda / doch tycktes mig illa wara at hennes fader ei är worden först tilsporder härutinnan; icke thess mindre måste man fresta på thetta tilbudet / om hon eljest snart täncker gifta sig. Här efter lagar hon sig til reds med them / och foro the så sina led / til
