wanheder. Bodwar sade sig icke wilja wara Konung / utan fast heldre wara hos Konungen och tiena honom; eller är tu så intagen / sade han / af thetta onda spöket / at tu knapt har titt förstånd mer at rätt förestå titt Konungadöme / ty skal hon nu aldrig trifwas här mera. Bodwar wardt tå så grymmer at widfås / at Konungen torde intet sättia sig up emot honom. Sedan gick Bodwar i Drottningens frustugu / hafwandes med sig en skräppa eller skinnpåse / men Konungen och hans moder woro efter. När Bodwar kom i hennes kamar / wände han sig til Drottningen / och klädde skinnpåsen öfwer hufwudet på henne; sedan snörde han åt om halsen / satte henne så i slätt tilstånd / och slog henne sidst til döds / med åtskilliga plågor och straff / släpandes henne således kring alla gator i staden / och höllo alla så före at thetta icke war så stort straff / som hon icke ännu wärre förtient. Konungen allena tyckte fuller mycket illa härom / doch kunde han ingen ting giöra härtil / utan måste således Drottning Hwita låta sitt arma lif. War tå Bodwar aderton åhr gammal / när thetta sig tildrog; litet therefter tog Konung Hring sot / och dödde / Bodwar emottog tå riket / och trifdes ther liten tid. Sedan sammanstämmer han thing och berättar för landsfolket / at han wille fara utur landet; han gifter sedan sin moder en
