Hoppa till innehållet

Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/186

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

72

wet / som ej kunnat förswara sig. Hwar wid Bodwar gladdes / och sade at han giorde wäl thäri / och at han wäl skolat låta mästaparten fara i frid / skiönt honom hade tyckts at the något warit motsträfwiga. ElgFrode swarade: mig äro alla saker illa tilämnade / men thet är nu rådeligit för tig at besöka Konung Hrolf i Ledre / ty hos honom finnes the kiäckaste kiämpar bland alla / emedan som hans pracht / förtreffelighet och skickelighet öfwergår wida alla andra Konungars. Sedan grep Frode litet i honom och skakade honom / seyandes: intet är tu ännu så stark / frände / som tu behöfwer / ty skar han sig i benkalfwen tog up blodet och bad honom dricka / hwilket när Bodwar giort / kastade Frode i honom andra resan / och stod tå Bodwar så fast på fötterna / at han ei feck honom ur stället. Nu hafwer tu krafter nog / Broder / sade ElgFrode / och tror jag at thenna dricken tig båtadt / ty lär tu ochså bli förmer än andra flästa män / til styrckia och raskhet / mandom och allahanda alfwarsamma lekar / hwilket jag af alt hierta unnar tig. Här uppå steg Frode med then ena foten in i berget / alt öfwer klösläggen / och sade: hwar morgon skal jag besöka thetta sporet / at besichtiga hwad ther i kommit är; ty om thet är fullt med mull / tå dömmer jag at tu är sotdöd worden; och är ther watn i / tå är tu drunknader / men är ther i blod / så är tu worden dödad med

wapn /