wade med foten emot något högt fram för honom. Förthenskull stiger Bodwar ned at se til hwad thet wore / och finner så ett hus med en dörr uppå / ty klappar han på dörren / och kom ther strax en man ut / af hwilken Bodwar begiärade låna hus öfwer natten; husbonden swarade sig ej wilja wisa honom bort om nattetid / besynnerligen efter som han wore okunniger ther å orten. Bonden tyckte thenna mannen wara mycket ansenlig och manlig i alt hwad han såg på honom; och hade Bodwar ther et frikostigt herberge öfwer natten. Han frågar bonden mycket om Konung Hrolfs samt hans kiämpars märkeliga bedrifter / och huru långt thet ännu wore dit? Bonden swarar: at thet icke wore synnerligen långt mera / frågandes igen / om han ärnat sig dit? Hwilket tå Bodwar bejakade / swarade gubben: ther lärer tu blifwa wäl emottagen / ty jag ser tig an för en stor och stark man / doch tyckas the andre ej eller wara sämre kiämpar. Wid thetta theras samtal begynte kiärlingen öfwerliudt at gråta / när the talte om Konung Hrolf och hans kiämpar i Ledra gård. Hwi gråter tu rådlösa qwinna / sade Bodwar? qwinnan swarade: min gubbe och jag ägde en son tilsammans wid namn Höttur / som gick en gång til staden at förlusta sig / men Konungens män giorde spe af honom / hwilket honom illa likade. Sedan togo the honom och satte honom i en benhop; warandes nu thetta theras tidsfördrif öfwer måltiden / at så snart the ätit kiöttet af benen / kasta the them uppå honom / ock bekommer han ibland stor skada ther af / om the träffa honom / så at jag nu
