78
uppå bänken; ty tyckte the then mannen hafwa giort sig mycket dristig / som thetta tagit sig före. Hottur såg nu illa ut / så snart han kiände igen them alla / af hwilka han tilförene så mycket ondt utstådt hade; förthenskul emedan lifwet war honom kiärt / wille han gierna löpa bort til sin benhög igen / ty han tyckte sig thersammastedes wara säkrare / och ej så bar för theras kastande / såsom nu / men Bodwar höllt honom så fast / at han intet slapp bort. Konungens hofmänn slängde nu efter sin wana först the små benen twärt öfwer gålfwet til Bodwar och Hottur; Bodwar låddes som han såge thet intet / men Hottur war så rädd at han hwarken åt eller drack / doch som thet honom ibland så före / som han då och då månde blifwa slagen / ropandes i thet samma til Bodwar / således: nu kommer ett stort höfteben åt tig Bockesäll / och lär thet blifwa wår bane. Bodwar bad honom tiga stilla / och satte så inbögda handen emot benet / hwar wid sielfwa läggen fölgde. Men han sände benknoken så hårdt tilbaka til honom som först kastade then / at benet träffade honom frammandetil och blef thetta hans död. Häraf kom stor förskräckelse uppå the andra af Konungens hofmänn och lifwacht / så at rychtet theraf kom upp uti kastellet in för Konungen samt hans kiämpar; nemligen at en stor man wore kommen ther neder i salen / som hade dräpit en af Konungens män / ty begiärade the andra at få döda honom igen. Konungen frågade om thenna hans hofman wore saklöst eller oskyldigt af daga