96
tig Konung Adel / på hwilken jag haft låfwen af tig för thessa tolf män / som här äro sammankomna. Konung Adel jakade thertil / och bad them träda hastigt och hurtigt in i salen med oförfärade hiärtan. Tå sågo the / at lönliga fallgrafwar woro giorda rundt omkring hela salen innan til / doch kunde the ei giörligen skiönja huru ther med förewete; ther til med war så stor dimma öfwer Konung Adel / at the ei klarligen kunde se honom i ansichtet; thet märkte the wäl at tapeterna / som skulle wara salen til prydnad / woro fram brutna / och at bewäpnade män månde stå ther bakom fördolde. Ty skiedde och thet / som war snarare än ord / at ther rusade fram brynjade män i fulla wapn undan hwart tapetskiöte / tå the woro komna öfwer grafwarna som i salen woro / och anföllo the Konung Hrolf samt hans kiämpar rätt häftigt; men thesse togo manneligen mot och klyfde folket alt neder genom tänderna / utan at Konung Hrolf wardt igenkänder / men folket som honom angrep föll såsom risbuskar neder. Konung Adel swall up af wrede ther han satt / när han såg huruledes Konungs Hrolfs kiämpar fälla ned hans folk hopetals såsom andra hundar / och märkte så at thenna leken icke länge dugde / ty steg han upp seyandes til the sina: huru står thet til med thetta myckna stimandet? j ären the största prackare i edra åtbörder / emedan j således anfallen slika hiältar som oss hafwen besökt; hållen förthenskull straxt opp med thetta förfarande / och
