anfall på Konung Hrolf / ty ingen dierfwes resa sig upp emot honom. Hwi är tu en så klenmodig man / sade hon / at thet är ingen hurtighet och qwickhet i tig / ty then blir ju altid i samma stånd / som ingen ting försöker. Nu emedan man icke kan weta slikt förr än man erfarit / om icke Konung Hrolf och hans kiämpar kunna bemästras / och thet likwäl hafwer sig så tildragit / at jag tror thet han med allo är segerlös blefwen / ty har jag lust at försökia thet / och skall jag icke skona honom fast än han är slächt med mig; altså är han och nu altjämt hemma / at han sielf tror sig hafwa mist al sin förriga lycka och seger / ty wil jag nu besluta ett råd emot honom / om thet wil taga lag / och skall iag intet spara alla the kånster jag wet at snärja honom med. (Skulld war en arg trollkona / och på sitt möderne af Älfwa slächtet / hwilket Konung Hrolf och hans kiämpar wäl hafwa måst umgälla). Skal jag nu skicka bud til Konung Hrolf / och bedia honom at han wille hafwa fördrag med wåra utlagor på the tre nästa åhren / sedan skolom wi betala honom mer än mycket / och skall han sedan bekomma på en gång alt hwad han har rätt til. Nu tyckes mig at thetta strek lärer duga / och om thet wil lyckas / skolom wi hålla oss stilla imedlertid. Sändebuden foro nu åstad efter Drottningens befalning / och efterlät Konung Hrolf henne hwad hon begiärade angående skatten.
