126
te swarade: thet båtar ej at sättia sig emot ödet / eller stå emot sielfwa naturen / och slöto the så sitt samtal för thenna gången.
52. Cap.
Om Hrolf Krakes och hans kiämpars fall, samt hämden efter them.
KOnung Hrolf förswarade sig wäl och manligen / samt med större beskiedelighet och hurtighet / än man wet efterdöme til. The sökte hårdt emot honom / och blef han omsider kringränd med skiöldar af thet utwaldesta manskapet / som Konung Hiorwarder och Skulld hade. Hon kom och tå sielf i striden och upmuntrade sitt folk häftigt at nu anfalla Konung Hrolf / emedan hon såg at kiämparna icke woro stadde rätt när hos honom; och thetta war som Bodwar sedan så mycket ångrade / at han tå icke war så när / at han kunde hielpa sin herra / tillika med the andra kiämparna / ty the woro nu så begirige at dö med honom / som the warit at lefwa tilsammans / tå the än woro i sin blomstrande ungdom. Nu woro alla Konung Hrolfs hirdmän eller lifknechtar fallna / så at icke en stod uppe / therhos största delen af kiämparna dödeligen sårade; och gick thet nu efter såsom likt är / och Mäster Galerus (Galterus) säger / at menskliga krafter kunna icke stå emot then onda fiändens macht / utan icke GUDs allmacht hade
