Hoppa till innehållet

Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/245

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
131

öfwertalter at fara med bort. När Björn kom med Jungfrun hem / tyckte Jarlen om hänne / och höllt bröllop; men man märkte straxt at hon wille wara enrådande i mycket ont / och wart Jarlen däraf sinnelös. Sönerna höllo sig up i et kastell / och wille ej besöka hänne / emedan Jarlen för hännes skull öfwergaf landsstyrelsen / och hon gjorde mången mann antingen wett- eller liflös. Hon wart ochså mycket harmsen öfwer sina styfsöner för det de hänne ej wårdade; ty gick hon till kastellet och öfwertalte dem med smickrande ord / at taga på sig hwar sin skjöna päls; hwar på Bodwar wart till en Björn / Frode en Elg och Thore en Hund; och lade hon på dem sådant öde / at de ej skulle koma ur dessa hamar eller förstälta kroppsgestallter / inom femton åhr / och således för deras stora grymhet skull till lifwet warda eftersatta; doch skulle Bodwar / emedan han war äldst och arfboren till riket / koma ur sin ham tre gånger hwarje åhr / men efter femton år warda dräpen. De gjorde nu stor skada i landet på boskapen / och wordo alt mer och mera skadeliga. Litet där efter dödde Jarlen / och hade en son efter sig med Hwit / som het Frode / han wart Jarl efter sin fader / och liknade honom mer än sin moder i sinnet. Folket bad wäl honom om ändring på denna deras boskapsskada / men han låddes det ej höra.

Til Cap. 26. 27. 28. En mann wid namn Hroe bodde wid en skog / nära till Jarlens slott; han war en stor sillfångare / och hade med sin hustru Önd / ena dotter benämd Hilldur / hwilkens fostermoder het Greppa / en margkunnig och förutspående kwinna.

När
K k 2