plägade dem hederligare än / de woro wane. Där war ochså Ingeborg / och talades hon samt Fridthiof ofta länge wid; Kongsdottren sade til honom: du eger en godan gullring; sant är det swarade Fridthiof / och efter detta foro berörde bröder hem / och wäxte deras afwund emot Fridthiof. Litet senare feck Fridthiof stor oglädje / och dy sporde Björn hans fosterbroder / huru det kom til? Han sade: hugen lekr för mig til at bedja eller fria til Ingeborg / och skjönt jag är af mindre hedersnamn / än hännes bröder / så tyckes jag doch icke wara af mindre magt. Björn sade: gjörom så; och sedan for Fridthiofer med några männ hem til berörde bröder. Kongarna såto på deras faders hög (efter sedwana / til at där öfwerwäga stora rådslag / såsom under han närwarelse) och helsade Fridthiofer dem wäl / flytjande sedan fram sit bönord / hwarmed han bad om deras syster Ingeborg. Kongarna swarade: icke är detta mål i allo wetigt letat / at wi giftom hänne en mann utan Konganamn / och dy afsägjom wi det i alla måtto. Fridthofer sade: då är mit ärende snart gjort: men detta skall däremot koma / at jag aldrig skall bewisa eder hjälp / endoch i den tarfwen. De sade sig aldrig därom achta; for altså
