sjös och satte fram skepet Ellida / och då sade Björn: hwart skall man nu hålla fosterbroder? Fridthiofer swarade: till Balldurshaga at skjämta sig med Ingeborg. Det är ej tilgjörandes rådeligit / sade Björn / at grämja eller förtörna gudarna emot sig; Fridthofer swarade: där på skall jag nu fresta / doch wördar jag mera Ingeborgs än Balldurs hyllest. Efter detta rodde de öfwer fjärden / och gingo up til Balldurs haga in i Ingeborgs Camare; hon sat då där med åtta möijor / och woro de själfwa jämwäl åtta männ / men när de inkomo / war där alt med pärlor och dyr weknad öfwerklätt. Ingeborg stod då up och sade: hwi är du så djärfwer / at du är här komen / med mina bröders olåf / och grämer så gudarna emot dig. Fridthiofer swarade: ehuru nu det är / doch wördar jag mera din elskan / än gudarnas wrede. Ingeborg sade: du skall här wara wälkomen med alla dina männ; sedan gaf hon honom rum at sittja hos sig / och drack honom til med det bästa win / och såto de så och skämtade sig. Då såg Ingeborg ringen den goda å hans hand / och spör om han wäl åtte denna dyrbara tingsten? Fridthiofer sade sig den ega / och dy lofwade hon sama ring mycket. Fridthiofer sade: gifwa wil jag dig ringen / om du låfwar at icke förlora honom / utan sända mig honom om du ej wil egan / skolande wi härmed jaka hwarandrom wår tro; och med denna trolåfwen skiftade de då ringar sin imellan. Fridthiofer war sean ofta i
