af andras efterdömen gjort / men för wisso egom wi at fägna wåra wenner / då de koma. Sedan for Fridthiofer hem / och nästa mårgon efter / geck han bittida ut / och då kom åter in / kwad han denna wisan:
Det månd' jag sägja /
Stridsmän wåra
At gjörliga bårtfar
Wår gammanfärd;
Ej skola stridsmänn
Å skep fara /
Ty nu äro blöijor
Å bleke komna.
De gingo då ut / och sågo allan Disarsalen wara täckter med bleka eller hwita lereften; ty sade Björn: nu månde Kongarna wara hemkomna / och skolom wi kårt stund stilla sitja / tyckande mig rådeligit wara at samla mannskap; och wart detta gjort / drifwande altså dit allmoge och många männ. Men bröderna sporde snart Björns och Fridthiofs företagande samt hans mannskaps afl / ty sade Kong Helge: underligit tyckes mig / at Balldur skall tåla af Fridthiof hwarjehanda skam: mann skall därföre sända männ til honom och weta hwad förlokning han wil bjuda oss / eller skall mann bjuda honom säker fart af landet / ty jag ser oss ej hafwa den kraftwän detta sinn / at kunna slås emot honom.
