Hoppa till innehållet

Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/270

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

16

hugneligare wore til at wistas i Balldurs haga. De lagade sig då drängeliga til / ty där woro raska männ innan bords samankomne / och skepet war det bästa / som funnits i Nordlanden. Fridthiofer kwad då en wisa:

Ej se wi för wågor /
Ärom wester i haf komne /
Aller synes mig sjöen
Som mann falaska såge /
Hwita hafswågaar
HÖgt nu samnffalla /
Nu är Ellida slagen
I slemmuga wågen.

Då komo så stora wågfall / at mann måste stå i ösrumet / och kwad Fridthiofer denna wisan:

Mycket drifs på mig sjöen
Stänka må de om jag sjunker /
I Swanabräcke öster /
Där blöijor lågo å bleke.

Björn sade då: inbillar du dig / at Sogniska möijorna fälla myckna tårar efter dig? Wist komer det mig i hugen / swarade Fridthiofer. Sedan lade hafsströmar så åt / at det forssade in: doch halp det / at skepet war gott / och hårda männ innanbords. Ty kwad Biörn sådan wisa: