Björn sade: wid slikt / som skjett är bör mann nu wara tilfreds / fosterbroder. Och då komo så myckna swallwågor / at seglråen sprang tillika med båda halfana ellor storskoten / och slogo så fyra männ utbördes / som alla tyndes eller drunknade. Och då kwad Fridthiofer:
Brusto båda halsar
I hafsböljan stora /
Sunko swenner fyra /
I sjön ogrunna.
Nu tycker mig wån wara / sägjer Fridthiofer / at några wåra männ måge fara til Rana eller Sjorån / doch månde wi icke tyckas wara sändelika eller goda sändemänn / då wi komom dit / så framt wi icke tillagom oss raskeliga; och dy tyckes mig rådeligit / at hwar mann hafwer något gull på sig. Han högg då sönder armringen den han af Ingeborg nöt / och delte honom bland sina männ / kwädande därpå således:
Den ringen skall sönder
Som rödan haft hade
Förmögna Halfdans fader /
Förrn Aegir oss dränker;
Ses skall gull å gjäster
Om wi gjästning tarfwom /
Det hjälper raska hjeltar
mitt i Ranas hafssal.
Björn sade då: ej ärom wi därom nu så wissa / endoch det owäntandes kan skje. Då fann Fridthiofer med de andra / at skepet hade mycket fort skridit / men de woro
