nu må mann se dessa bröders dygd eller ärlighet för oss; och i det sama for Björn til styret / men Fridthiofer grep til en fork eller påk och lopp up i framstammen / så kwädande:
Lycka Ellida!
Löp du å böljan /
Bryt du i trollkonan
Tenner och ännet /
Kinder och kjäftar
I konan onda /
fot en ell' båda
I fulan denna.
Sedan sköt han forken til den ena hamlöperskan / men Ellidas bord kom på den andras rygg / och brötos så bägges ryggar sönder / men hwalen for i kaf och lade bort / seende de honom sedan aldrig. Då tog och wedret til at stillas / men skepet geck i marwad; Fridthiofer ropade sean å sina männ och bod dem ösa up skepet. Björn sade: ej tarf mann därpå at arbeta; wackta dig nu för förtwiflan fosterbroder swarade Fridthiofer / och har det förr warit drängars eller raska männs sed / at hjälpa til medan mann förmådde / ehwad som då kunde efterkoma / och kwad han så detta:
Ej tarfwa kämpar
Döden at kwida /
Waren dy glade
Drängar mina;
Det månde lära
Mina drömar
At jag ega skall
Ingeborga.
