Hoppa till innehållet

Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/282

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

28

med dukar. Fridthiofer geck nu för Kong Helge och sade: nu månde du wilja hafwa skatten / lösande med det sama up pungen som silfret war i / och strök Kongen öfwer näsan med honom så hårt / at twå tänder ruku ur honom / och han själf föll ur högsätet i owett eller swimning. Sedan grep Halfdan i honom / på det han ej måtte falla i elden / kwädande därpå således:

Tag du wid skatten
Stridsfolks drotter /
Med främsta tändren /
Så framt ej mer ta's;
Silfwer är på botnen
Af denna pung /
Som jag och Björn hafwom
Båda rått om.

Fåå männ woro i stufwan / ty de drucko å annat ställe; men strax Fridthiofer geck ut efter golfwet / såg han den goda ringen å handen på Helges hustru / där hon wärmde Balldur wid elden. Fridthiofer grep til ringen / men som han war faster å handen / ty drog han hänne ut efter golfwet åt dören / så at Balldur föll uti elden; och då Halfdans hustru grep til hänne / så föll och strax den guden uti elden som hon hade wärmt. Därpå slog elden i bägge gudarna / ty de woro båda smorde / och antände widare takrefvet så at huset lågade. Fridthiofer ernådde så ringen förr än han geck ut / och sedan sporde Björn hwad tidender

hade